Åh vad jag växer. Genom smärta och genom hårda betongväggar. Men också genom prövningar av och med andra människor. Det är inte alltid som jag kan känna tacksamhet, för processer i mig är oftast jävligt smärtsamma. Men idag finns där både och. Smärta och sorg. Men mest en känsla av att livet är helt jävla fantastiskt och en tacksamhet över att jag får vara med här!