Det här med internetdating. Jag tror att jag har skrivit på temat förut. Men nu gör jag det igen. Jag blev smittad av några vänner som hittat kärlek och tänkte: Äh vad tusan, jag provar internetdating! (Som om jag inte provat förut). Jag skapade en profil på en datingsida, författade en ärlig, fin beskrivning av mig själv och några tankar om vad jag söker. Det ska ärligt sägas att jag gick in med en negativ inställning, jag tror inte på att söka upp kärleken egentligen, men hursom. Ganska fort fick jag ett mejl: "hej vem är du, vad har du för dig om dagarna...
fina bilder :) jag har bilder i albumet.."
Eftersom att det står tydligt på min profil vad jag gör på dagarna så blev mitt svar: "Hej. Jag blir fundersam över om du har läst min profil eller bara tittat på bilderna?"
För mig är det viktigt om jag ska gå på date att personen jag dejtar är intresserad av mig, mina tankar, känslor, min själ, min person. Annars kan det vara.
Han hade läst min profil och slutade sitt svar med: "du pratar mycket om själ o kärlek, tänder du aldrig på en kille...
för att ett förhållande hettan finns om du vet vad jag menar, det är en liten bit men blir en stor grej om det inte funkar :)"
Vi verkar så kapitalt olika. Det är klart att jag tänder på killar! Och tjejer! Det är inte problemet. Däremot är en person som jag inte klickar med själsligt eller intellektuellt helt osexig. Oavsett utsida! Likväl som jag kan tända på min partners vackra kropp så kan jag tända på ett leende, ett par ögon jag älskar och en brinnande själ.
Jag kan inte avfärda internetdating på grund av en person. Men han symboliserar på något sätt hela mitt problem med nätdejting. Jakten på kärlek tas över av ytlighet, en putsad fasad (som säkert inte beskriver mer än 20 % av en person i alla fall..) det blir som en försäljning nästan. Jag tror inte att en människa kan beskrivas, jag tror bara att hon kan upplevas. Därför lägger jag ner sidan igen och lämnar över det till Gud. Det får bli när det blir. När det är meningen.
Ps. Vänner har träffat kärleken på nätet. Jag tänker inte lägga mig i vad som är rätt för andra. Men för mig får det vara.
2 kommentarer:
Alla människor kan bara upplevas. Att dejta via internet är väldigt... själlöst. Man tappar liksom bort det där extra.
Att dejta/ragga på nätet jämnliker jag med krogen... Bara det att när man är på nätet så kan man faktiskt prata med varandra.
Ytliga svin som vill ha en snabbis finns överallt, om du så än är på nätet, krogen, affären eller SSU :P
Om du (eller ngn annan) tycker att det är spännande med själva dejtandet och är beredd att gå igenom några puckon, några som är fina men som du inte klickar med, några som uppger att de vill ha en relation men bara försöker ligga när ni träffas osv, så stå ut ett tag med nätdejtandet, det har juh i många fall gett resultat. Personligen tror jag på att inte leta, och Gud ger när han anser att du är redo. Å andra sidan, vill du seriöst söka ett tag,så betala pengar för de mer sk "seriösa" nätdejtingsidorna.. de är väl ändå mer specialiserade på att människor faktiskt ska hitta kärleken, och inte bara ligga lite =o)!
/Bästis
Skicka en kommentar