Jag är hemma hos min bror och hans kärlek. Vi tittar på "Eclipse". Fast jag tog mig en bloggpaus. Jag ska barnvakta från tidig morgon så då sover jag här. Vi ska julbaka. Älsklingarna får leka med pepparkaksdegen medans jag gör lussebullar.

Det börjar kännas i kroppen att julen närmar sig. Juldagen 2003 var sista gången jag träffade pappa innan han dog i mars 2004. Hans dödsdag och födelsedag känns inte alls. Det är juldagen som finns kvar i mig. På riktigt så känns sorgen fysiskt i hela kroppen.
Jag tycker att döden är så jäkla orättvis. Även om det blir sju år sedan pappa dog så är jag fortfarande arg över att han togs ifrån oss. Jag älskar Gud men jag är inte alltid överens med hens vilja.

Pappa har i alla fall fått en plats i min lägenhet nu. Jag har tagit upp kortet som vi hade på hans kista på begravningen och ställt den bredvid bilder på mig från när jag var barn. Det är fint. Han finns kvar då på något sätt, nära.