Jag ska aldrig mer börja en lördagsmorgon med att titta på en dokumentär om SD. Aldrig mer. Jag är alldeles färdig nu av alla känslor jag gick igenom under dokumentären. Tankarna snurrar. Det är så mycket som retar mig. Ideologin och idén om att människor kan räknas om till kronor och behandlas som vilka andra budgetposter som helst är en, det faktum att det är fem män som styr en annan, stämpeln som offer en tredje. På riktigt vad förväntar sig SD? De målar ut en grupp i samhället som våldverkare, kostsamma, i vissa fall illegala och sen förväntar de sig att folk inte ska bli förbannade? Det hänger inte ihop. Nej det är inte okej att slåss, det är inte okej att hota eller förstöra. Men människor är människor med känslor, tankar, erfarenheter. Vi kommer att reagera mer eller mindre sunt när vi får till oss olika budskap. Om SD vill att folk ska sluta störa deras möten kanske de ska sluta hetsa mot muslimer?

Sen är den totala okunskapen en annan retfaktor. SD i Vellinge, ja är det inte hysteriskt roligt att SD finns i Vellinge av alla ställen? Vellinge som inte tar emot invandrare? I alla fall så sitter en av deras företrädare framför kameran och säger att hon har minsann läst "Inte utan min dotter" och vet att muslimer "är inga rena människor" usch och fy de vill man inte ha i vården.

Ni hör själva va? Och när jag är mindre arg så kommer jag att skriva ett blogginlägg som har snurrat i mitt huvud ett tag om SD:s väljare. För jag delar inte vissa människors förakt mot SD:s väljare, jag tror inte att de röstar som de röstar av okunskap enbart. Jag kommer till det inlägget.

Och sen till slut säger reportern att kvinnan i Vellinge och hennes man som också är Sverigedemokrat kommer att lämna Sverige om SD inte kommer in i riksdagen och flytta till Thailand. Men hallå?