Det var länge sen jag skrev något innerligt. Kanske på grund av att jag just nu helst inte befinner mig så mycket inne i min egen insida. Jag är mycket hellre utanför, gärna i en konflikt, så att jag kan vända min klump till något utanför. Bli lite arg istället för lite ledsen. Inte som förut, jag tror inte att jag skadar andra idag, Men det är bekvämt att bli arg på rasister eller moderater eller något annat tacksamt objekt.

Jag har inte kunnat träffa prästen igen. Jag får inte ihop det med mitt praktikschema. Så det får vänta. Så länge använder jag de verktyg mitt program givit mig. Efter bästa förmåga.

Vi satt i ett möte tillsammans med barn och ungdomskontoret (socialtjänsten) angående en familj som är aktuell på båda kontoren. En av handläggarna från barn och ungdom sa att barn behöver ordentliga avslut, annars kommer de att få svårt med det senare i livet. Och det grep tag i hela bröstet på mig. Jag har aldrig fått ordentliga avslut, vi flyttade, relationer kom och gick, kompisar kom och försvann och djur kom och försvann. Mina föräldrar gjorde det också i olika perioder. Det är klart att det inte fungerar till hundra hela tiden.