Första advent!

De senaste jularna har jag mått skitdåligt inför rent utsagt. Om man är ensam så blir det som allra allra tydligast på julen. Jag är inte ensam. Men jag har känt mig ensam nästan hela livet. Julen har verkligen varit en otroligt tydlig påminnelse. I nykterheten har jularna varit skitjobbiga. Jag har haft ångest värre än någonsin annars. Än så länge i år har det varit lugnt. Även om min panikångest i och för sig är tydligare nu, men någon rädsla inför julen eller ångest på grund av tidigare jular har jag inte haft. I år har mina nära varit väldigt fina och jag har flera erbjudanden om julfirande. Kanske hjälper det till.

Men jag är låmgt ifrån julpyssel-längtan. Men jag vet ju att ibland behöver jag göra för att känslan ska komma. Jag tror att nästa år får bli året då jag köper julprylar hem. Det blir inte i år i alla fall. Jag har inte råd helt enkelt.