Åh nej. Jag hittade ett statistikverktyg som jag varit övertygad om att det inte har funnits förut. Det innebär att jag kan se sidvisningar. Inte unika besökare iofs så det säger inte så mycket... Men det kommer ändå innebära att jag blir mer medveten. Jag såg att flest besökare kommer via google. De googlar tydligen på nieden+johanna. Spännande tycker jag. Nieden finns inte som namn i Sverige, så antingen letar de efter tyska Johannor eller så är det mig några letar efter. Annars kommer många besökare från er som länkar till mig. Så tack! Tessan, Hannah och Lisa ligger i topp, tack babes ;)

Jaja. Jag skriver fortfarande för mig själv. Jag är glad att några av er vill dela mina tankar och känslor. Det är fint. Men det är inte skälet till att jag skriver.

Fina ord

Jag får höra så mycket fint på praktikplatsen. Jag får höra att jag är engagerad, nyfiken, tar för mig, ödmjuk med fötterna på jorden och klok. Det är så himla himla fint.

Jag blir generad och en del av mig skäms. Men jag tänker bestämma mig för att skita i den delen och bara lyssna till de fina orden. Det känns fint i magen.

Åh vad tråkigt. Klienten ville inte ha praktikant med. Så då fick jag en timme över. Eller egentligen två för jag hade en timme som inte var planerad. Jag ska försöka vara modig och be någon annan handläggare om att få vara med på något.

Alla klienter får frågan om det är okej att jag är med. Vill de inte så har de rätt att slippa. Det är viktigt.

Lunchen är strax slut och jag och min ena handledare ska ta emot ett nybesök. Förra veckan bestod nästan bara av studiebsök och sånt så det känns lite pirrigt med det här besöket. Om klienten går med på det så är planen att jag ska få följa det här ärendet, så att jag får vara med på något från början.

Det här är det roligaste. Klientarbetet, det är därför jag pluggar känner jag nu!

Första advent!

De senaste jularna har jag mått skitdåligt inför rent utsagt. Om man är ensam så blir det som allra allra tydligast på julen. Jag är inte ensam. Men jag har känt mig ensam nästan hela livet. Julen har verkligen varit en otroligt tydlig påminnelse. I nykterheten har jularna varit skitjobbiga. Jag har haft ångest värre än någonsin annars. Än så länge i år har det varit lugnt. Även om min panikångest i och för sig är tydligare nu, men någon rädsla inför julen eller ångest på grund av tidigare jular har jag inte haft. I år har mina nära varit väldigt fina och jag har flera erbjudanden om julfirande. Kanske hjälper det till.

Men jag är låmgt ifrån julpyssel-längtan. Men jag vet ju att ibland behöver jag göra för att känslan ska komma. Jag tror att nästa år får bli året då jag köper julprylar hem. Det blir inte i år i alla fall. Jag har inte råd helt enkelt.

Back to basic. Ikväll ska jag få äran att hänga med några av vännerna som var med från första dagen. De som välkomnade mig med öppna armar in i deras gemenskap den där dagen för 3 år och fem månader sedan. Så mycket har hänt, jag vågar påstå att jag är en annan person idag än då, det är de också förstås. Men gemenskapen och värmen finns kvar. Tacksamheten har vuxit sig stark.

Det är fint!

Det var länge sen jag skrev något innerligt. Kanske på grund av att jag just nu helst inte befinner mig så mycket inne i min egen insida. Jag är mycket hellre utanför, gärna i en konflikt, så att jag kan vända min klump till något utanför. Bli lite arg istället för lite ledsen. Inte som förut, jag tror inte att jag skadar andra idag, Men det är bekvämt att bli arg på rasister eller moderater eller något annat tacksamt objekt.

Jag har inte kunnat träffa prästen igen. Jag får inte ihop det med mitt praktikschema. Så det får vänta. Så länge använder jag de verktyg mitt program givit mig. Efter bästa förmåga.

Vi satt i ett möte tillsammans med barn och ungdomskontoret (socialtjänsten) angående en familj som är aktuell på båda kontoren. En av handläggarna från barn och ungdom sa att barn behöver ordentliga avslut, annars kommer de att få svårt med det senare i livet. Och det grep tag i hela bröstet på mig. Jag har aldrig fått ordentliga avslut, vi flyttade, relationer kom och gick, kompisar kom och försvann och djur kom och försvann. Mina föräldrar gjorde det också i olika perioder. Det är klart att det inte fungerar till hundra hela tiden.

Anna skriver att hon bloggade om att det var fantastiskt härligt att vara sosse när valet av Mona Sahlin var klart. Trots mediabilden och olika amatörtyckares uppfattning så tycker jag att det är härligt att vara sosse idag. Mona hade mitt förtroende att sitta kvar, jag tycker att det är tråkigt att hon avgick. Men är det något jag har lärt mig i mitt liv så är det att efter den värsta stormen så kommer lugn och tillväxt. Jag tror bara att vi (socialdemokraterna) har goda insikter att hämta ur den här processen som är nu. Det jag hoppas är att partiet vågar vara modigt. Att man vågar lyssna på alla åsikter och tankar. Även de som man brukar betrakta som lite obekväma. Om man vågar släppa in och lyssna så tror jag bara att vi har att vinna på det här.

Jag vet inte vem jag vill ska leda socialdemokraterna, men jag hoppas att processen blir öppen för alla och ärlig. Då kanske det dyker upp ett namn som vi inte tänkt på tidigare, och som har möjlighet att leda den politiska processen framåt!

Jag ska aldrig mer börja en lördagsmorgon med att titta på en dokumentär om SD. Aldrig mer. Jag är alldeles färdig nu av alla känslor jag gick igenom under dokumentären. Tankarna snurrar. Det är så mycket som retar mig. Ideologin och idén om att människor kan räknas om till kronor och behandlas som vilka andra budgetposter som helst är en, det faktum att det är fem män som styr en annan, stämpeln som offer en tredje. På riktigt vad förväntar sig SD? De målar ut en grupp i samhället som våldverkare, kostsamma, i vissa fall illegala och sen förväntar de sig att folk inte ska bli förbannade? Det hänger inte ihop. Nej det är inte okej att slåss, det är inte okej att hota eller förstöra. Men människor är människor med känslor, tankar, erfarenheter. Vi kommer att reagera mer eller mindre sunt när vi får till oss olika budskap. Om SD vill att folk ska sluta störa deras möten kanske de ska sluta hetsa mot muslimer?

Sen är den totala okunskapen en annan retfaktor. SD i Vellinge, ja är det inte hysteriskt roligt att SD finns i Vellinge av alla ställen? Vellinge som inte tar emot invandrare? I alla fall så sitter en av deras företrädare framför kameran och säger att hon har minsann läst "Inte utan min dotter" och vet att muslimer "är inga rena människor" usch och fy de vill man inte ha i vården.

Ni hör själva va? Och när jag är mindre arg så kommer jag att skriva ett blogginlägg som har snurrat i mitt huvud ett tag om SD:s väljare. För jag delar inte vissa människors förakt mot SD:s väljare, jag tror inte att de röstar som de röstar av okunskap enbart. Jag kommer till det inlägget.

Och sen till slut säger reportern att kvinnan i Vellinge och hennes man som också är Sverigedemokrat kommer att lämna Sverige om SD inte kommer in i riksdagen och flytta till Thailand. Men hallå?

Dag 3 är över. Jag är trött som en gnu. Jag ska diska lite och sen tror jag att det blir en tiidig kväll. Idag har fått läsa mitt livs första LVM-utredning. Imorgon eftermiddag är förhandlingen så då ska jag få se hur en sån går till i verkligheten. Vad har man på sig i förvaltningsrätten då? Eftersom att mitt tvättberg snart är bestigbart så är valmöjligheterna inte så många. Det är bra!

De säger att jag är dålig på att uppdatera. Så jag får skärpa mig nu.

Första dagen på praktiken är över. Jag är lite trött på mina egna rapporter från dagen eftersom att jag har pratat med massor av folk och berättat. Det blir i alla fall fantastiskt bra. Jag har två suveräna handledare som båda är inställda på att ge mig en matnyttig och bra praktik. Jag kommer göra sjukt många studiebesök och få vara med på ärenden som rör, missbruk, boendestöd, ekonomi och massor mer tror jag. En LVM-förhandling i förvaltningsrätten också. Det handlar alltså om huruvida man ska tvångsomhändertaga en missbrukare eller inte.

Nu är jag slut. Jag kommer krypa ner och däcka alldeles alldeles snart.

Puss på er!

Jag hade en dröm inför praktiken. Jag drömde att jag skulle sitta här i kväll med en städad lägenhet, tvätten skulle vara tvättat och upphängd, min praktikväska skulle vara packad, matlåda lagad och jag skulle vara nyduschad. Allt detta så att jag skulle få en harmonisk och lugn söndagskväll och måndagsmorgon. Istället sitter jag här oduschad, i en röra, tvätthögen svämmar över, jag har visserligen alldeles nyss lagat matlåda men väskan är fortfarande skolanpackad, inte praktikpackad. Jaja. Lugn, glad och lycklig är jag ändå.

Jag glömmer ibland att jag inte lever ett lugnt hemma liv med massor av tid för pyssel och plock. Istället har dagarna sen tentan lämnats in sett ut som följer: Torsdag morgon tokstädade jag lägenheten, plockade, diskade dammsög och torkade alla golv, skurade toalett och sånt. Kl. 13 kom mamma och så sprang vi på stan, kl 15 hem och göra tårta kl. 17 kom gästerna. Jag hade ju 27-års kalas.
Fredagmorgon vaknade jag kl 8.13 av att chefen ringer och frågar om jag kan jobba. Of course säger jag som behöver pengar. Kl. 9.03 kliver jag in på jobbet. Jobbar till 16 sen hem till brorsfamiljen eftersom att jag ska barnvakta på lördagen och inte vill gå upp kl 06.
Lördag barnvakt mellan typ 07-15 sen hem, och försöka hålla mig vaken (jag var helt slut) hängde mest framför msn med typ tre konversationer igång. 21.19 däckade.
Söndag: Kl. 10 mötte jag upp vänner för tripp till de norra länsdelarna, eller närmare bestämt hålan nära hjärtat: Fagersta. Tillbaka i v-ås kl. 15, snabbhäng med brorsfamiljen innan jobb 16-20.
Hm. Jaja. Att det inte alltid blir som man tänkt sig betyder inte att det blir dåligt. Tack alla för en fiin helg :)

sdkollen.blogg.se

Brorsan och jag har ett litet nytt projekt. Idén föddes i den ilska, maktlöshet och sorgsenheten vi kände efter valnatten. När det stod klart att ett rasistiskt parti valts in inte bara i Sveriges riksdag utan även i Västerås kommunfullmäktige. Vårt idé är enkelt. Vi kommer berätta vad SD gör, hur de agerar i fullmäktiges talarstol och hur de röstar. Målet är att i valrörelsen 2014 ska ingen behöva undra vad SD i Västerås har gjort i fyra år.

Vi kommer inte att kunna uppdatera jätteofta, det är inte en sensationsblogg, utan det är helt enkelt några idéelt engagerade antirasister som vill visa vad SD gör när de får en chans att påverka. Vill du vara med så behöver vi hjälp! Just let us know!

Moderaterna i Västerås vill förlänga restaurangernas (läs krogarnas) öppettider i Västerås. De vill utreda hur länge man kan ha öppet och under utredningens gång så vill de att krogarna ska kunna ha öppet till kl. 03. En timme längre än dagens kl. 02. Utan att ha en åsikt i just den här sakfrågan så kan jag ändå konstatera: att vara moderat innebär nog lite grann att svära sig fri från ansvar. När jag tänker på krogarnas öppettider så räknar jag in problem som kan komma med ökad fylla, mer våldsamheter och en risk för ett ökade alkoholskador. När moderaterna gör det tänker de frihet frihet frihet. Deras frihet. Alltså: Jag ska få festa hur sent jag vill och de som inte kan hantera det.. Ja too bad. Ungefär.

Men det är inte så konstigt, socialt arbete har blivit en profession i ett socialdemokratiskt Sverige. I borgerliga samhällen har socialt arbete alltid varit filantropi, alltså välgörenhet. I ett sånt samhälle är det ett gulleprojekt för de redan rika. I mitt Sverige handlar det om att ge alla handlingsutrymme att kunna bli en delaktig medborgare på rättvisa villkor.

Det handlar om olika människosyn.