Palestina

Jag lovade att jag skulle berätta mer om mina upplevelser av Palestina när jag kom hem. Tiden har gått fort och jag har haft alldeles för mycket att göra för att kunna berätta de här historierna. Nu har mitt liv lugnat sig så nu vill jag berätta. Jag tänker berätta om de människor jag mötte och deras historier. En i taget. Först ut är Bodor.

Hanin, Bodor och Amar

Bodor träffade jag första kvällen, hon är kusin med Hanin och hon är född -86. Bodor är utbildad till psykolog vid universitetet i Nablus. Hon är medlem i Fattah (det partiet som styr Västbanken). Hon kämpar för Palestinas befrielse och för de Palestinska kvinnornas befrielse.

Bodor var en av de få som vågade använda sin knappa engelska och prata med mig. Vi fann varandra ganska direkt när vi brutit tystnaden. Bodor berättade för mig hur det var i centrala Nablus (där de bor) efter den andra intifadan 2001. Hon berättade att efter utegångsförbudet så fick de inte gå ut på taket ens. Det var soldater överallt och de var helt omringade.

I skrift så här från Sverige så blir det lite avdramatiserat, men jag grät när hon berättade.

Hon var 15 år då hon var tvungen att hålla sig inomhus för att inte bli skjuten. Ett barn, offer för den Israeliska statens ockupation av hennes land.

När jag och Bodor satt och gungade i en hammock på deras tak en natt så sa hon: När du kommer hem så måste du berätta. "You have to tell the world. Not only about the occupation but about us. Because i think people have the wrong idea about Palestinians because we are muslims". Jag håller med henne, jag tror också att vi i väst har fel uppfattning. "Vi" tror att "de" är våldsamma, barabarer som inte alls är lika "oss". Och det är fel.

Jag mötte en otrolig värme när jag var där. De här människorna lever i en vardag som är så olik vår den kan vara. De är vana vid spionage och att inte kunna lita på människor. Trots det så släppte de in mig utan att tveka och lät mig ta del av deras vardag, deras historia och deras liv.

Bodor och hennes lillesyster Amar tog med mig och Hanin ut på stan en kväll, det var en befrielse att få komma ut ett gäng tjejer och slippa känna mig instängd av gamla normer.

Kvällen innan jag skulle åka stannade Bodor och hennes pappa (Hanins morbror) nästan hela natten och innan de skulle åka sa Bodor: "Om du kommer hit igen utan Hanin så får du bo hos oss. Det är alltid ditt hem också".