Jag saknar en feministisk analys!
I dagarna har det spridits några artiklar på facebook gällande medias hantering och rapportering av Mona Sahlin. Aktuellt beskriver hennes ögon och dialekt. De borgerliga kallar de rödgrönas politik för tobleronepolitik. Det är ingen slump, och det är heller inget nytt.
Jag har läst att både SSU:s ledning och partiet (socialdemokraterna är det enda partiet för mig) kraftigt har kritiserat agerandet. Men så vitt jag kan se gör ingen av dem en feministisk analys.
För mig är det solklart. En manlig partiledare betraktas och beskrivs inte på det här sättet. Man ifrågasätter inte dialekt, klädval eller särdrag i ansiktet.
Hos de rödgröna är det Mona Sahlin och Maria Wetterstrand som hårdast attackeras. Hos de borgerliga är det Maud Olofsson som förlöjligas och hånas. Jag vet inte hur många facebook-grupper jag blivit erbjuden att gå med i som på olika sätt hånar Maud Olofsson.
Jag säger nej tack. Jag gillar inte den politik som Maud Olofsson och Alliansen bedriver. Men jag tänker inte heller delta i patriarkatets förlöjligande av kvinnliga politiker.
Och jag skulle önska att fler ställde sig frågan. På vilket sätt kan jag bidra till att motverka förtrycket idag? Både på SVT:s redaktion och i det politiska livet.
Claes Borgström säger det bäst: Varje dag kan man säga till sig själv. Okej. Det finns män och det finns kvinnor, hur ska jag förhålla mig till det idag?
1 kommentar:
Det är egentligen ganska enkelt.
En kvinnlig ledare/chef (Vilket Mona och Maria är) räknas kort och gott att befinna sig i en avvikarposition, det gör att de synas mycket mer än sina manliga kollegor. Manliga kollegor är normen och således inget man rynkar ögonbrynen åt.
En effekt av synligheten i kvinnlig ledare är att de representerar kvinnor som grupp i sitt agerande (Handlar en toblerone så gör alla det), deras prestationer ses som symboliska för vad kvinnor kan/kommer prestera.
Eftersom samhället är uppbyggt så att kvinnor underordnas män, blir en kvinnlig ledare för en stor organisation alltid mer synad, alltid mer kritiserad.
Kort sagt, en kvinna måste alltid balansera mellan att prestera något lite bättre än män för att duga, men inte prestera för bra för att bli ett hot.
Skicka en kommentar