Det är något himla speciellt med att sova i sin egen säng. Jag har tillbringat helgen i Halmstad med fina vänner. Vi startade från Fagersta kl 8 i fredags morse och var framme i Halmstad klockan 17 samma dag. 9 timmar i en bil altså. Fast i tiden ingick en felkörning (nej, Motala och Mjölby låter inte likadant) och en himla massa stopp, rökpaus, kisspaus, godispaus, matpaus och alla andra typer av pauser som finns. På hemvägen var vi mycket mer diciplinerade och stannade för att tanka och kissa samtidigt. Jag var hemma vid halv elva igår och tvärslocknade. Så skönt att vara hemma.
I fredags åkte jag förbi Ängelsberg på vägen till Fagersta och kände mig lite ledsen. Jag ÄLSKAR Ängelsberg. Min fina sjö, min fina brygga osv höll jag på. Och det är sant, jag älskar Ängelsberg. Men igår när jag kom hem till Västerås blev jag nästan tårögd igen, för Västerås är mitt hem. Det är här jag vill bo och ha mitt vardagsliv. I framtiden kan jag förhoppningsvis kombinera mina två hem, men just nu måste jag välja, och då vinner Västerås. Så är det.
/J
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar