Har helt plötsligt tid. Tid och lugn. Det händer inte så ofta i livet längre. De flesta av mina blogginlägg kommer till när jag sitter och titta på en tom skärm. När jag har ro att sitta still och reflektera. Allt annat är krystat och det vill jag inte.
Nu för första gången på länge är det precis så. Men då sitter jag i skolan i väntan på att föreläsning ska börja. Hemma har jag inte ron just nu. Om jag inte har fullt upp med saker att göra, finns det alltid saker jag skulle kunna göra.
Det finns det iofs nu också när jag tänker efter. Men jag har möjlighet att välja att skriva det här lite svamlande inlägget istället. För "svammlet" hjälper mig att reflektera och sortera, det är väl det bloggen gör för mig. För den är ju, mitt i allt, mest till för mig. Ni är en krydda. En fantastisk gåva, men en krydda.
Med det skrivet får jag plötsligt en insikt om att jag behöver ta mig tiden för reflektion mer. Om bloggen är till för mig, blir det ju jag som blir lidande också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar