Katrine Kielos skriver träffsäkert om det våld och hot om våld som riktas mot kvinnor i offentligheten.
Det Katrine skriver om är ren sexism. Rent kvinnohat. Ni som inte har sett Julia Guillards tal i det australiensiska parlamentet borde se det, här.
Det finns en anledning att jag och mina feministiska systrar alla har sett det fler gånger. Precis som Kielos skriver är det fantastiskt befriande med en ledande kvinna som sätter ner foten. Äntligen, var nog känslan hos fler av oss.
För det finns inget vi älskar att hata, mer än kvinnor. Kvinnor som klär sig fult, tar för mycket plats, kvinnor som jobbar eller kvinnor som stannar hemma. Skälen att hata kvinnor är många.
Inga svenska politiker har behövt ta så mycket skit de senaste åren som Mona Sahlin, Maud Olofsson och Annie Lööf. Mona Sahlin blev otroligt hårt ansatt av borgerligheten i förra valrörelsen och de två centerledarna har blivit det av en del av mina partivänner. Skälen är sällan deras politiska uppfattning, det har snarare handlat om klädsel, vikt, röstläge eller helt enkelt bara "jag tål henne inte". Helt ogrundade påhopp som inte hör till politiken.
De olika varianter av hemmafruar som går på TV nu är ett annat exempel. Det är fantastiskt hur halva Sverige enas i att hata dessa kvinnor på olika sätt. Jag skulle inte välja deras livsstil, men att hata för det? Märkligt.
Vi som gör analysen att sexism och kvinnoförakt existerar har ett gemensamt ansvar för hur vi pratar om kvinnor. Särskilt gäller detta kvinnor i offentligheten. För annars kommer samma skitsnack att omfatta oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar