Genom Guds försyn

Testar livet på livets villkor. Än så länge helt okej.

Alhamdulillah!

Nybyggarna

Jag har inte sett programmet tidigare men har nu tittat igenom de två första avsnitten och mina känslor är lite överallt.

Först, Linnea. Vackra, fina, kloka Linnea som inte alls ser vilket värde hon har. Jag grät mig igenom slutet av andra programmet. Jag blev otroligt berörd av hennes historia.

Jag har inte varit i närheten av där hon är praktiskt, men en bit på vägen känslomässigt och känner igen mig i en del av det hon berättar. Att inte vara sams med sig själv, att känna sig gammal i kropp och själ fast man till åren är ung. Känslan av att inte vara värd något, att vara onormal, annorlunda. Att inte höra hemma bland "normala människor". Så kände jag det också.

Min andra reflektion handlar om programidén som sådan, och dess genomförande. Jag kan inte tänka annat, än så länge, än att Kanal 5 och Arga snickaren utnyttjar utsatta människor för sina egna behov. Kanal 5 har ju behovet att tjäna pengar. Arga snickaren verkar ha ett annat. Jag vet inte hur många gånger i programmet han sa "jag vill" när han pratade om Linneas framtid. Vad Linnea vill verkar vara sekundärt för honom. Det är hans egna behov av att få "hjälpa" som styr.

Att helt utan social eller psykologisk utbildning ge sig in i att försöka hjälpa människor till drogfrihet kan bli katastrofalt. Om han tror att man rehabiliterar narkomaner genom att säga "det här håller inte, förstår du väl?" är inte bara naivt och okunnigt, det är dessutom moraliserande på ett sätt som inte stärker, stöttar eller hjälper.

Vad händer med de människor som inte kommer att bli drogfria efter serien? De lever med ytterligare skam av inte bara ännu ett misslyckande, utan dessutom ett offentligt sådant.

Jag ska med spänning se också de efterföljande avsnitten. Jag hoppas att jag ändrar uppfattning.

Det gemensamma ansvaret

Katrine Kielos skriver träffsäkert om det våld och hot om våld som riktas mot kvinnor i offentligheten.

Det Katrine skriver om är ren sexism. Rent kvinnohat. Ni som inte har sett Julia Guillards tal i det australiensiska parlamentet borde se det, här.

Det finns en anledning att jag och mina feministiska systrar alla har sett det fler gånger. Precis som Kielos skriver är det fantastiskt befriande med en ledande kvinna som sätter ner foten. Äntligen, var nog känslan hos fler av oss.

För det finns inget vi älskar att hata, mer än kvinnor. Kvinnor som klär sig fult, tar för mycket plats, kvinnor som jobbar eller kvinnor som stannar hemma. Skälen att hata kvinnor är många.

Inga svenska politiker har behövt ta så mycket skit de senaste åren som Mona Sahlin, Maud Olofsson och Annie Lööf. Mona Sahlin blev otroligt hårt ansatt av borgerligheten i förra valrörelsen och de två centerledarna har blivit det av en del av mina partivänner. Skälen är sällan deras politiska uppfattning, det har snarare handlat om klädsel, vikt, röstläge eller helt enkelt bara "jag tål henne inte". Helt ogrundade påhopp som inte hör till politiken.

De olika varianter av hemmafruar som går på TV nu är ett annat exempel. Det är fantastiskt hur halva Sverige enas i att hata dessa kvinnor på olika sätt. Jag skulle inte välja deras livsstil, men att hata för det? Märkligt.

Vi som gör analysen att sexism och kvinnoförakt existerar har ett gemensamt ansvar för hur vi pratar om kvinnor. Särskilt gäller detta kvinnor i offentligheten. För annars kommer samma skitsnack att omfatta oss.

Målinriktad

Jag sitter i min soffa med pianomusiken strömmandes genom datorhögtalarna. Framför mig ser jag det hörn där min snygga öronlappsfåtölj ska stå när den är inköpt. Nu när jag sitter i soffan och pluggar drömmer jag om hur mysigt det skulle vara att sitta i den och plugga. Det är bara kognitiva förvrängningar, för 1. den köps in efter examen och 2. jag tänkte likadant om mitt skrivbord innan jag köpte det och där pluggar jag inte supermycket. Men ändå. Tanken är mysig.

Bra kväll

Trevlig kväll igår. Jag gick iofs hem rätt tidigt. Marielle tycker att jag behöver en partybild på match. Jag som partar så väldigt mycket? ;)

Gör det ändå

Människor är oresonliga och självupptagna. Förlåt dem ändå!

Om du är snäll kanske människor anklagar dig för att du har själviska motiv för det. Var snäll ändå!

Om du har stor framgång i livet kommer du att vinna en del falska vänner och några sanna fiender. Var framgångsrik ändå!

Om du är ärlig och uppriktig kommer människor kanske att lura dig. Var ärlig och uppriktig ändå!

Vad du har spenderat många år att bygga upp, kan någon förstöra över en natt. Bygg ändå!

Om du finner inre frid och glädje kanske människor blir avundsjuka. Var lycklig ändå!

Om du gör något gott idag glömmer ofta folk det i morgon. Gör goda saker ändå!

Ge världen det bästa du har, det kanske inte räcker. Men ge världen det bästa du har ändå!

Du förstår, i slutet är det mellan dig och Gud.

Det var aldrig mellan dig och dem ändå!

Moder Theresa

Mitt hem

Markus efterfrågade någon gång inredningsbilder. Just det har jag varit dålig på. Men, jag har aldrig bott så fint som jag gör nu i alla fall. Dagens inköp ser ut så här.

Minnesgudtjänst

Är precis hemkommen från en minnesgudtjänst för de som dött på grund av narkotikamissbruk i Västerås.

Det var fruktansvärt tungt, men också väldigt, väldigt värdigt.

Tacksamheten över mitt livs vändning blandades med saknaden av pappa.

"And I'll see your true colors
Shining through
I see your true colors
And that's why I love you
So don't be afraid to let them show"

Första steget

Nu har jag identifierat problemet. Skälet till att det går så segt med tenta. Jag är liksom klar. Mentalt är jag färdig socionom. Min hjärna har gått vidare.

Steg två efter att problemet är identifierat är väl att göra något åt det. Så, nu får jag inse att jag är student och har tre tentor kvar innan yrkestiteln. Så nu är det bara att bita ihop och köra. Kommunikationsmodeller sa ni?

Nu jäklar

Om ni bara visste hur hänsynslöst jag raggar nu.

Nej inte riktigt. Men jag har i alla fall vågat ta nätdejtingen lite mer på allvar. Och vips dyker några intressanta gubbkärringar upp.

Tentavecka = mycket tid för bloggande

uppenbarligen.

Jag sitter på mdh. I samma blå soffor som jag skrev merparten av min uppsats i. Jag har ätit en påse nappar och en chokladkaka. Jag har skrivit en tredjedels sida och pianomusiken flödar genom headsetet. I stora drag känns det ungefär som i våras. Då, när jag tvivlade på om jag någonsin kommer att bli socionom. När jag tänkte att min intellektuella kapacitet kanske inte räckte längre.

Nu är det annorlunda. Uppsatsen är klar. Självförtroendet bättre och oron klart mindre. Examen känns också närmre. Både tidsmässigt och emotionellt.

Men, den blir mer och mer avlägsen ju mer tid jag spenderar på bloggen och mindre tid jag spenderar med tentan förstår. Så, hej så länge!

And the winner is...

Äsch vad fan. Ni vet så mycket om mig redan. Vet ni varför jag suger på att dejta?

Därför att när någon är intresserad av mig är jag övertygad om att det är något fel på den personen. (inte intellektuellt, jag gillar mig själv rätt bra. Men någonstans i det undermedvetna jobbar en liten självhatande demon på att jag ska förbli singel resten av livet).

Det blir alldeles uppenbart när jag ger mig på internetdejting. Jag kan gå igång på någon och tappa intresse om hen svarar. På riktigt. De som skriver till mig först svarar jag oftast inte ens på.

Där har ni det. Jofflans relationsmodell.

Nu gäller det att lära om och våga bryta ny mark. Peace of cake förstås.

Jag gick och lade mig och sov i 45 minuter efter förra inlägget, har ätit lunch och tittat på första avsnittet av "Torka aldrig tårar utan handskar" och är nu redo att sätta igång med tentan. Ljuva liv.

Jag kommer att sakna den här delen av studentlivet när jag jobbar sen. Det är ett som är säkert.

Inte riktigt planen

Min kropp verkar tycka att nu är läge att varva ner. Jag har tentavecka med rätt lite jobb. Min plan är att skriva hemtenta, min kropps plan verkar vara att sova. Och sova lite till.

Jag är sliten mellan vad jag ska lyssna på. Egentligen kanske det bästa vore att bara lyssna på kroppen, sova bort ett dygn och sedan vara fit for tenta. Problemet är att det sällan fungerar så, att jag varvar ner och kommer igen. Oftast när jag tillåter mig att varva ner vill kroppen varva ner mycket längre än jag har tid med.

Vi får se hur länge det håller att vara hemma och skriva. Fungerar det inte beger jag mig till skolan senare i veckan istället.

Det svåraste jag gjort

Jag står ut med inlägg på QX som "Hey, hur är läget är du också bakis eller?" och "Hej, läget? Kåt?" bara för att jag hoppas att det en dag ska vara ett meddelande från en speciell dam.

Jag försöker vara open-minded för internetdejting-sidor men det går sådär. Kanske också för att det ju liksom finns någon jag vill träffa. En särskild.

Att försöka lära mig att förstå hur och varför jag fungerar när det gäller kärleksrelationer är något av det svåraste jag har gjort.

Jag vill ha den här resan för jag vill sluta fly från närhet. Men det är så himla svårt. Svårt för att det inte finns några svar.

Jag har inget problem med att vara singel, så länge jag inte träffar någon jag vill vara med. Men jag har ett problem med att vara singel på grund av att jag är absolut livrädd för närhet. Så vill jag inte ha det.

Jag läser, gräver med min terapeut och har kommit himla långt på det året som har gått. Jag ser hur jag gör, i alla fall i efterhand. Nu gäller det att våga utmana.

Jag har gjort det jag kan. Nu är det liksom upp till Gud. Gud och damen, förstås.

Gänget

Både Hanin och Amelie har bloggat om vårt härliga fika-häng igår. Jag instämmer helt i bådas känslor. Vi är så lyckligt lottade som har varandra. I vårt gäng är det så nära och naket. Vi är så mycket oss själva och tycker om varandra för det. Det är i sanning en gåva!

De här tre åren med er tjejer har givit mig otroligt mycket. Ni har lärt mig mycket om vänskap, livet och om mig själv. Tack!

Välkomna, till en ny blogg.

Den snygga headern är Lisas förtjänst. Tack!

Den där pinnen

Det är en sak att det är mycket. Men när det går ut över andra, och när jag får huvudvärk av en hel dag utan andrum är det inte bra. Inte bra alls faktiskt.

Det är annorlunda nu

Jag älskar mitt liv. Jag älskar att jag kan dansa bort natten med min barndomsbästis. Jag älskar att jag kan komma hem och borsta tänderna och tvätta bort sminket. Och jag älskar att jag går och lägger mig nykter. Jag älskar också att vakna fräsch och helt utan ångest.

Det är annorlunda nu.

Mina vänner

Tydligen kan en långfrukost i soffan en ledig lördag leda till tårar av tacksamhet för fina vänner.

Jag är så otroligt lyckligt lottad!

Hur blogginlägg blir till

Har helt plötsligt tid. Tid och lugn. Det händer inte så ofta i livet längre. De flesta av mina blogginlägg kommer till när jag sitter och titta på en tom skärm. När jag har ro att sitta still och reflektera. Allt annat är krystat och det vill jag inte.

Nu för första gången på länge är det precis så. Men då sitter jag i skolan i väntan på att föreläsning ska börja. Hemma har jag inte ron just nu. Om jag inte har fullt upp med saker att göra, finns det alltid saker jag skulle kunna göra.

Det finns det iofs nu också när jag tänker efter. Men jag har möjlighet att välja att skriva det här lite svamlande inlägget istället. För "svammlet" hjälper mig att reflektera och sortera, det är väl det bloggen gör för mig. För den är ju, mitt i allt, mest till för mig. Ni är en krydda. En fantastisk gåva, men en krydda.

Med det skrivet får jag plötsligt en insikt om att jag behöver ta mig tiden för reflektion mer. Om bloggen är till för mig, blir det ju jag som blir lidande också.

Sånt där som slår en

Det är söndag fm. Jag ligger i sängen med filmjök, nötter och te och filosoferar över livet. Jag har det himla fint.

Kärlek

Fastern: Du är så klok, William
William: Jag är inte klok
Fastern: Vet du vad klok betyder?
William: Nej...
Fastern: Det betyder att jag tycker om hur du tänker
William: Faster...
Fastern: Mmm..
William: Vet du vad jag tänker?
Fastern: Nej..
William: Jag tänker att jag tycker om dig