Jag har flytt ut i skogen. Det var planerat sedan länge så det hade inget med valresultatet att göra, men det känns ändå skönt. Kanske mest med tanke på tempot jag hade i valrörelsen, här ute är det inte mycket till tempo. Till exempel så tänker jag lägga mig i soffan med en bok när jag skrivit klart den här texten.

Jag känner mycket. Allting hänger verkligen inte ihop med valresultatet. Även om det påverkar också. Det faktum att vi valt in ett rasistiskt parti i Sveriges riksdag skär som en kniv över bröstet.

Jag har spenderat tio år med att bekämpa rasism. Jag har blivit hotad och jag har fått leva med att en av de viktigaste personerna i mitt liv levt under konstant hot. Han blev dessutom kraftigt misshandlad vid fyra tillfällen. Och så går det bakåt. Lite så känns det.

Hursom, jag har en idé för hur jag ska engagera mig i den antirasistiska rörelsen. Det känns bra. Det är lite plåster på såren.

Nä, nu till den där boken.