Ansvarslösheten och det förflutna knackade på dörren. En smärtsam påminnelse.

Det gör ont att tömma ryggsäcken så är det bara.

Igår fylldes jag av en stor tacksamhet när jag sjöng med Camilla och Hanna. Jag har världens vackraste vänner. Vänner som älskar mig, trots att de vet om mina brister. Det är fantastiskt!

Nu ska jag över till brorsfamiljen och fira min älskade Amelia som har fyllt fyra år. Det känns både som igår och som hundra år sedan jag såg den lilla dockan för första gången. För mig såg hon ut precis som en porslinsdocka, vackrare varelse hade jag aldrig sett. Jag älskade henne från första stund.

Med William var det annorlunda, jag såg babyfettet och det skrynkliga ansiktet och älskade honom djupt i alla fall. En äktare kärlek kanske? De är i alla fall klart högst på listan över glädjeämnen i mitt liv!

I kväll blir det häng med de vackra vännerna i Eskilstuna. Melodifestivalen och mys!

Hoppas att ni är därute får en fantastisk lördag!