Amelié taggade mig till att skriva ner lite tankar om kursen vi läser just nu. Den handlar om familjepolitik, värlfärdsstat, genus, etnicitet och sociologiska teorier bland annat. Det är helt omöjligt (för mig i alla fall) att inte hela tiden reflektera tillbaka till mig själv. Hur reproducerar jag genus? På vilket sätt bidrar jag till att maktstrukturer bevaras? Och vilka åsikter och värderingar har jag egentligen? Jag har fått några nya perspektiv och blivit ännu mer trygg i några redan uttalade tankar.

Jag tror så här, en bra socialarbetare är en socialarbetare som reflekterar, som är medveten om att alla (inklusive jag själv) hjälper till reproducera och bevara genus, och på så sätt försöka bli medveten om på vilka sätt och sedan försöka att göra annorlunda. Framsteg inte fullkomlighet.

Jag trodde länge att jag var en dålig antirasist om jag erkände att jag hade fördomar baserat på etniskt ursprung. Att det bara vara rasister som hade det. Idag inser jag att jag också är en produkt av samhället jag lever i. Och jag hävdar ju att det finns en stigmatisering av personer med utländsk bakgrund. Och eftersom att jag är en del av samhället så drabbas även jag av en negativ mediabild. Jag kan komma på mig själv med att gå åt ett annat håll om jag är ute och möter flera ungdomar med utländskt utseende. Men till skillnad från rasisten, så tror jag inte att det är kidsens fel, utan det är helt enkelt ett resultat av den negativa bild som målas upp av personer med utländsk bakgrund i samhället.

Ja det är jäkligt spännande det här må jag säga. Jag växer så det knakar av utbildningen!