Kvällstankar

Känner bara ett behov av att få ur mig det som rör sig i skallen. Små triviala saker som snurrar tillsammans med djupare tankar.

Jag har jobbat 11,5 timmar idag. Med 3 timmars rast mitt på dagen. Jag sov två timmar då men den sömnen är som bortglömd. Jag känner mig helt slut i alla fall. En sommar inom vården är ingen barnlek. Uppenbarligen. Det känns som att jag bara jobbar just nu. Mitt liv står liksom på paus. Jag tränar inte, träffar inte mina vänner lika ofta, går inte på lika mycket möten, ser inte familjen särskilt mycket. Även om jag inte jobbar mer än 100 % så jobbar vi ganska korta pass, vilket gör att jag jobbar nästan varje dag i alla fall. Jag gillar 9-17-jobb. I alla fall nu när jag inte har ett.

Jag tänker en del på hösten också. Och på mitt nya liv som högskolestudent. Det är både spännande och läskigt. Det ska bli så himla kul att läsa det jag vill. Jag vill lära mig om socialt arbete, behandlingsarbete och allt annat som vi ska läsa. Men sedan är det allt det där andra, som alltid kommer när man börjar ett nytt jobb eller så. Vilka kommer jag läsa med? Kommer jag orka pendla, kommer jag trivas på skolan, och i E-tuna?

Livet är så himla spännande när jag tänker efter. Om jag lyfter perspektivet lite från juli 2009 så känns det som att jag är precis mitt i livet just nu. Jag håller på att bygga ett liv. Det är ju fantastiskt!

Men om jag ska orka fortsätta bygga så behöver jag sova. Så godnatt alla!