Åh nej. Jag hittade ett statistikverktyg som jag varit övertygad om att det inte har funnits förut. Det innebär att jag kan se sidvisningar. Inte unika besökare iofs så det säger inte så mycket... Men det kommer ändå innebära att jag blir mer medveten. Jag såg att flest besökare kommer via google. De googlar tydligen på nieden+johanna. Spännande tycker jag. Nieden finns inte som namn i Sverige, så antingen letar de efter tyska Johannor eller så är det mig några letar efter. Annars kommer många besökare från er som länkar till mig. Så tack! Tessan, Hannah och Lisa ligger i topp, tack babes ;)

Jaja. Jag skriver fortfarande för mig själv. Jag är glad att några av er vill dela mina tankar och känslor. Det är fint. Men det är inte skälet till att jag skriver.

Fina ord

Jag får höra så mycket fint på praktikplatsen. Jag får höra att jag är engagerad, nyfiken, tar för mig, ödmjuk med fötterna på jorden och klok. Det är så himla himla fint.

Jag blir generad och en del av mig skäms. Men jag tänker bestämma mig för att skita i den delen och bara lyssna till de fina orden. Det känns fint i magen.

Åh vad tråkigt. Klienten ville inte ha praktikant med. Så då fick jag en timme över. Eller egentligen två för jag hade en timme som inte var planerad. Jag ska försöka vara modig och be någon annan handläggare om att få vara med på något.

Alla klienter får frågan om det är okej att jag är med. Vill de inte så har de rätt att slippa. Det är viktigt.

Lunchen är strax slut och jag och min ena handledare ska ta emot ett nybesök. Förra veckan bestod nästan bara av studiebsök och sånt så det känns lite pirrigt med det här besöket. Om klienten går med på det så är planen att jag ska få följa det här ärendet, så att jag får vara med på något från början.

Det här är det roligaste. Klientarbetet, det är därför jag pluggar känner jag nu!

Första advent!

De senaste jularna har jag mått skitdåligt inför rent utsagt. Om man är ensam så blir det som allra allra tydligast på julen. Jag är inte ensam. Men jag har känt mig ensam nästan hela livet. Julen har verkligen varit en otroligt tydlig påminnelse. I nykterheten har jularna varit skitjobbiga. Jag har haft ångest värre än någonsin annars. Än så länge i år har det varit lugnt. Även om min panikångest i och för sig är tydligare nu, men någon rädsla inför julen eller ångest på grund av tidigare jular har jag inte haft. I år har mina nära varit väldigt fina och jag har flera erbjudanden om julfirande. Kanske hjälper det till.

Men jag är låmgt ifrån julpyssel-längtan. Men jag vet ju att ibland behöver jag göra för att känslan ska komma. Jag tror att nästa år får bli året då jag köper julprylar hem. Det blir inte i år i alla fall. Jag har inte råd helt enkelt.

Back to basic. Ikväll ska jag få äran att hänga med några av vännerna som var med från första dagen. De som välkomnade mig med öppna armar in i deras gemenskap den där dagen för 3 år och fem månader sedan. Så mycket har hänt, jag vågar påstå att jag är en annan person idag än då, det är de också förstås. Men gemenskapen och värmen finns kvar. Tacksamheten har vuxit sig stark.

Det är fint!

Det var länge sen jag skrev något innerligt. Kanske på grund av att jag just nu helst inte befinner mig så mycket inne i min egen insida. Jag är mycket hellre utanför, gärna i en konflikt, så att jag kan vända min klump till något utanför. Bli lite arg istället för lite ledsen. Inte som förut, jag tror inte att jag skadar andra idag, Men det är bekvämt att bli arg på rasister eller moderater eller något annat tacksamt objekt.

Jag har inte kunnat träffa prästen igen. Jag får inte ihop det med mitt praktikschema. Så det får vänta. Så länge använder jag de verktyg mitt program givit mig. Efter bästa förmåga.

Vi satt i ett möte tillsammans med barn och ungdomskontoret (socialtjänsten) angående en familj som är aktuell på båda kontoren. En av handläggarna från barn och ungdom sa att barn behöver ordentliga avslut, annars kommer de att få svårt med det senare i livet. Och det grep tag i hela bröstet på mig. Jag har aldrig fått ordentliga avslut, vi flyttade, relationer kom och gick, kompisar kom och försvann och djur kom och försvann. Mina föräldrar gjorde det också i olika perioder. Det är klart att det inte fungerar till hundra hela tiden.