Oj nu blev det mycket idag. Vill bara introducera en ny blogg i länklistan. Det är vårt allra senaste tillskott i klassen (ja de var några till faktiskt) men ändå, här är: Veronica.
En dam helt i min smak så de följande två åren tillsammans blir spännande. Håll till godo.

Alla ni som kommit hit via facebook idag. Kom tillbaka imorgon. Om man vill kan man lägga min blogg som favorit. När jag uppdaterar så är det värt det. Det är en bra blogg!

En helt vanlig måndag. I kärlekens tecken. Inte i kommersialismens alla hjärtans dag-tecken. För jag "firar" inte. Inte heller känner jag mig ensam eller får singel-ångest. Istället känner jag kärlek, till mig själv, mina vänner, min familj och världen. Men helt utan att delta i en konsumeringshets som liknar prestation och krav mer än kärlek.

Det är fint. Fint att välja kärleken. Fint att jag kan vara lycklig helt för mig själv. Och fint att jag har så fina vänner omkring mig som balsamerar min själ.

Åh vad jag växer. Genom smärta och genom hårda betongväggar. Men också genom prövningar av och med andra människor. Det är inte alltid som jag kan känna tacksamhet, för processer i mig är oftast jävligt smärtsamma. Men idag finns där både och. Smärta och sorg. Men mest en känsla av att livet är helt jävla fantastiskt och en tacksamhet över att jag får vara med här!

Gabriel har tackat ja till nominering till SSU-ordförande. Det drar mig tillbaka till den tiden då SSU var nästan hela mitt liv. Vilken grej det var när det var dags att välja förbundsordförande. Hitills har ingen av de jag föredragit blivit vald. En sak som jag minns med smärta är den smutskastning och det skitsnack som alla kandidater utsattes för. Ibland sjönk man så lågt att jag skulle skämmas över att återberätta. Jag fick en klump i magen när jag såg att Gabriel kandiderar. Inte för att jag inte tror på honom, utan för att han förtjänar bättre än vad de tidigare kandidaterna har fått. Jag vet inte vems Gabriel motkandidat blir, SSU kanske har vuxit så pass att det blir flera kandidater än två? Hursomhelst så hoppas jag att alla som kandiderar möts med den respekt som de förtjänar. Om SSU menar allvar med att partiet måste förändras och förbättras så måste man gå före. Nu är det upp till bevis om SSU ska lyckas med det som de kräver av partiet, en öppen process där kandidaterna möts med respekt.

Vill SSU sen utöver detta på allvar bli en politisk kraft att räkna med i Sverige så väljer de Gabbe. Allt annat vore galenskap.

Klockan på bloggen går korrekt nu. Om någon undrar. Amelia kammar mig just nu och imorgon blir det kalas. Livet är fint!

För en stund sedan stod jag och kramade en hårig man med en mankhöjd på ca 150 cm. Han heter Ruter och är en häst. Sandras häst. Jag börjar upptäcka vad som ger krydda i mitt liv, vad som ger själen näring och vad jag ska göra mer. Förutom att umgås med mina vänner och min familj så är djur definitivt en krydda. Jag började drömma om en egen häst när jag var liten. Men jag har aldrig haft möjlighet att vara nära hästar. Nu tack vare Sandra får jag vara nära ibland och det är alldeles ljuvligt. Även om jag är rädd och okunnig. Min plan är i alla fall att köpa häst när jag är klar med min utbildning. Tills dess är jag så himla tacksam över att Sandra släpper in mig i sitt stall. För jag är en lite lyckligare människa när jag är i stallet än när jag är utanför. Det är fint!