Har ont. Fruktansvärt ont faktiskt. Jag bröt ihop känslomässigt i helgen och nu har dagarna mest handlat om att ta mig igenom dem. Jag sov hos Camilla och Ken igår. Imorgon får jag hjälp och fram till dess står jag bara ut.
Jag orkar inte tänka, förklara, analysera eller informera. Det är som det är just nu bara.
3 kommentarer:
Vi är många som är med dig! Om du vill.... <3
Det stämmer! <3
Som klasskamrat och medmänniska vill jag bara säga: var rädd om dig!
Skicka en kommentar