Inte på topp

Rent fysiskt alltså. Emotionellt är jag helt okej. Livet går i ett och den tiden jag har för reflektion spenderas inte på bloggen. Nu ska jag fokusera på att ta mig igenom arbetsdagen trots, vad som verkar vara, en begynnande förkylning.

Ni är bäst

Tack, ni som har kommenterat, skickat sms eller ringt. En del saker i livet kan man bara gå igenom själv. Men att ha vänner som er bredvid gör resan mindre ensam. Jag känner mig ofta (dagligen) tacksam för att jag har er i mitt liv.

En annan vägg

Har ont. Fruktansvärt ont faktiskt. Jag bröt ihop känslomässigt i helgen och nu har dagarna mest handlat om att ta mig igenom dem. Jag sov hos Camilla och Ken igår. Imorgon får jag hjälp och fram till dess står jag bara ut.

Jag orkar inte tänka, förklara, analysera eller informera. Det är som det är just nu bara.

Det är jag och Sally

Testar blöta strumpor för att slippa skavsår.

Om att bli hel

Innan jag själv började i terapi trodde jag att det skulle handla om stora omvälvande förändringar. Om gråt, stor smärta och kanske till och med ångest.

Istället har lärt mig att det handlar om små insikter. Genom att titta på de små sakerna når jag insikter som blir till ett nytt förhållningssätt, nya verktyg.

Idag känner jag precis så. Jag har konfronterats med smärtan och för första gången känner jag att det inte handlar om mig. Eller jo, det handlar såklart om mig men inte om mig idag egentligen. Det är snarare så att jag påminns om tidigare livssmärtor, och förs dit direkt. Det förklara en hel del. Till exempel hur en känsla som "borde" förknippas med glädje istället gör ont.

Att tänka kring den emotionella reaktionen hjälper. Inte för att fly, utan för att förstå. För att skapa mening och begriplighet.

Förhoppningsvis är det vägen mot läkning. För jag känner mig klar med det tunga. Färdig med lidandet.

Igår närmade jag mig en känslomässig lekfullhet som jag längtat länge efter. Av det vill jag ha mer.

Den berömda pinnen

Har en del struktureringsproblem. Behöver börja fokusera mentalt på skolan. Men med några andra bollar i rörelse är det inte helt lätt.

Inbjudningskorten går i alla fall snart ut. De har legat färdigtryckta och fina länge i skåpet och väntat. Mina fina kort!

Livet är gott nu.

Att gå på anställningsintervju tog typ knäcken på mig. Det var himla roligt men jag är sjukt trött nu.

Fel fokus?

Jag har en tid tillbaka funderat på argumentationen kring en individualiserad föräldraförsäkring. Jag stör mig på att diskussionen aldrig handlar om det som är själva grunden till jämställdhetsrörelsen. Nämligen kvinnlig ekonomisk frigörelse.

Så länge kvinnor är ekonomiskt beroende av sina män, når vi aldrig jämställdhet. Det är problemet. När det gäller föräldraförsäkringen är det några olika perspektiv som behöver belysas angående ekonomin runt omkring.

1. När kvinnor är hemma mest, tjänar de också in minst pension, får lägre SGI och avstår under en period löneökningar osv.

2. Så länge föräldraledighet förknippas med kvinnor kommer kvinnors löner generellt inte att öka. Inte heller ökar heltidsanställningarna i de kvinnodominerande yrkena, tror jag.

Enskilda kvinnor och män får förstås göra hur de vill (i alla fall med dagens försäkring) men jag skulle önska att vi var mer informerade om vilka konsekvenser det kan få långsiktigt. Sveriges fattigpensionärer är i högst grad kvinnor. Det är ingen slump att det är så.

Det är heller ingen slump att feminismen valt att rikta in sig på ekonomin. För det är genom ekonomisk frigörelse som kvinnor verkligen kan bli fria. Sen kan man välja. När man är ekonomiskt fri kan man göra välinformerade, välgrundade val. Man kan välja att leva tillsammans eller inte. Då grundas valet på huruvida kärleken finns och räcker till, snarare än på om ekonomin håller.

Relationer tar slut, partners dör i förtid och saker händer i livet. I Sverige 2012 ska ingen kvinna behöva fundera över om hon klarar sig ekonomiskt utan sin man. Så tycker jag.

Vi hade en familjerättsjurist i skolan som sa att hon sett hur många gånger som helst vid bodelning att kvinnorna inte står sig i fighten. "Det spelar ingen roll hur många använda blöjor man kan slänga in som argument".

Kanske är det så att vi har fokuserat mindre på lösningarna och mer på analysen? Att vi velat få med oss folket i analysen. Det fungerade inte. Uppenbarligen. Istället fick vi fäkta mot alla håll i våra försök att vinna diskussionen om hemmavarandet. Kanske ska vi börja prata mer om konsekvenserna som blir av att vi inte agerar?

Feministisk privatekonomi som skolämne för tjejer kanske ska införas? Det och en obligatoriskt delad föräldraförsäkring. Till att börja med.