Att värdera kompetens

Jag är anställd som bidragshandläggare. På mitt kontor blir man socialsekreterare när man är färdig socionom. Inte innan dess.

Jag tycker att det är bra. Det är att sätta värde på kompetensen.
Rätt utbildad personal värderas och betalas därefter.

Problemet är att jag förstått att hos oss får de som läst till beteendevetare också titeln socialsekreterare. Det i sig är inget problem. Eller jo det tycker ju jag också egentligen. Men framför allt är det ett problem att jag värderas lägre än de med lika lång utbildning som jag, trots att min är mer relevant.

Jag straffas alltså för att jag läser på ett socionomprogram.

Det blir himla märkligt.

Så här är det. Beteendevetare är den som har läst 180 poäng pedagogik, sociologi eller psykologi och som har skrivit en kandidatuppsats (c-uppsats).

Socionom är den som har en kandidatexamen (180 poäng + uppsats) och som läst en termin på avancerad nivå. (Nu hårddrar jag, för man kan läsa andra ämnen också, minst 90 inom huvudområdet brukar det vara för kandidat).

Men alltså.

Beteendevetare = 180 poäng
Socionom = 210 poäng.

Jag har nu alltså utbildningsnivå motsvarande en färdig beteendevetare, men värderas och betalas lägre.

Då har jag inte ens gått in på skillnaden i det vi läst. Som att jag exempelvis är utbildad för den myndighetsutövning socialtjänsten utför.

Som socialsekreterare arbetar man på delegation av socialnämnden och om jag vore politisk beslutsfattare skulle jag tycka att det var viktigt att personalen som fattar beslut på delegation av min nämnd var utbildade för det. Men det är en annan diskussion.

Jag frågade min chef om det där med utbildningsnivån idag. Jag förstod att diskussionen är väl känd och, av vad det verkar, börjar man att tänka om vad gäller att anställa beteendevetare helt och hållet.

Det här är en otroligt viktig fråga. Därför att det handlar om kvalitén på socialtjänstens arbete. Det handlar också om att värdera kompetensen rätt. Varför ska jag läsa till socionom om jag inte får lön för den extra terminen? Då skulle jag kunna sluta nu och jobba istället.

Jag inser mer och mer att mitt yrkesverksamma liv också kommer att mer innebära ett fackligt engagemang. De här frågorna är för viktiga för att jag inte ska engagera mig.