onsdag 6 juni 2012

Om ensamskrivande

Marinus frågade om ensamskrivande, här är frågorna för er som inte läst mina kommentarer: Att skriva uppsats själv, är det något du skulle rekomendera såhär i efterhand?
Hur har du gjort med diskussion runt det du skriver?
Hur ofta har du haft handledning?
Extra grupphandledning?
Kompisar som korrekturläst fortlöpande?

Jag skulle absolut rekommendera att skriva uppsats själv. Det är tufft och slitigt, det behöver man nog vara medveten om. Men jag ångrar det inte en sekund.

Jag valde själv en handledare som jag kände mig trygg med och som känner mig och kan min ambitionsnivå. Det är viktigt. Jag inledde vårt samarbete med att tala om mina ambitioner och att jag kommer att lägga beslag på den tiden jag har rätt till. Utan honom hade det varit tufft.

Det var någon ensamskrivare i klassen som efterfrågade gemensamma aktiviteter, men vi andra var inte så intresserade. För min del handlade det om tid, jag var inte heller på de frivilliga seminarierna som var för alla.

Handledningen har skett väldigt oregelbundet beroende på mina behov, det har passat mig, handledarna gör nog väldigt olika där. Jag tror en del handledare har en tydligare struktur.

Jag har bett en kompis som är helt fristående att korrläsa rent språkligt, det var otroligt värdefullt! Förutom det har jag bett klasskompisar läsa, men det är svårt då vi alla utgår från våra egna perspektiv.. Det blir inte alltid så att kritiken passar, upplever jag. Därför valde jag att lyssna på Mehrdad (min handledare) när det gällde innehållet i uppsatsen. Dock var det ibland supernödvändigt att be en kompis läsa för att få höra om texten överhuvudtaget var begriplig, för mig var den oftast bara en gröt.

Anledningen till att det blev väldigt slitigt för mig var för att jag fick lov att byta ämne tre veckor in i uppsatskursen, då hade jag dessutom tackat ja till ett halvtidsjobb. Då trodde jag inte att det skulle vara möjligt att bli klar.

Jag valde att satsa på att skriva klart, för det fick jag betala ett pris. Jag fick magkatarr (som jag haft till och från i många år men nu sluppit länge) och mådde emotionellt inte vidare bra. Jag fick pausa allt i livet som inte var plugg eller jobb.

Det gick. Och jag ångrar ingenting.

Jag har lärt mig otroligt mycket om mig själv och min förmåga. Jag har vuxit och stärkts i min professionella utveckling.

Jag har insett att jag har förmåga att göra arbeten på den här nivån och känner mig sugen på att, en gång, skriva masteruppsats.

Så ja, jag rekommenderar varmt att författa din egen kandidatuppsats, det är en kick!



1 kommentar:

Anonym sa...

Oj något avskräckande samtidigt som det verkar som en stor utmaning, som jag är lite frestad att anta. Otroligt bra att ni fick välja handledare och kul att du blev nöjd med den du valde. Jag känner igen det du beskriver om skrivprocessen, att den egna texten tillslut blir förvirrande och det är svårt att veta om det är något att ha.

Tråkigt att höra att du fick magkatarr och inte mådde bra, hoppas det känns bättre nu när allt är över. Grymt bra jobbat och hoppas du hittar ett lämpligt masterprogram, kanske här i sthlm?
/Marinus (som redan är nojjig för nästa termins uppsats)