Skådespel

Tidigare i livet har jag gått runt med en ständig rädsla för att bli avslöjad. I min verklighet var jag en bluff. Det jag visade utåt och den jag var på insidan stämde inte alls överens. Jag hade en konstant rädsla för att om människorna runt omkring mig såg vem jag verkligen var, skulle de inte tycka om mig.

Det här är grunden till den skam som jag känt hela livet. Det är svårt att förklara men jag har liksom alltid skämts. För allt och egentligen för ingenting.

Ingenting riktigt alltså.

Jag har haft någon bild av att om inte allting är perfekt duger inte jag. Bara en sådan sak som att bjuda hem människor har inneburit emotionell panik för mig, för jag har ju aldrig tyckt att mina lägenheter håller måttet.

På riktigt har jag trott att om människor ser mitt stök eller mina fula tapeter så kommer de att upptäcka att jag är en bluff. Och då kommer de att lämna mig.

Att släppa människor in på livet emotionellt har förstås varit ännu svårare. Oftast en omöjlighet.

Den känslan har kommit tillbaka lite i uppsatsen. Jag upptäckte idag, när jag tänkte tillbaka på uppsatsperioden, att jag gått runt med en förväntan om att "misslyckas". Att jag har känt mig som en skådespelare som bara låtsats genomföra en undersökning, att det egentligen inte riktigt är jag som gör det. Att det bara är på låtsats och snart kommer korthuset att rasa.

Det gör ont att skriva om det, att se.

Jag har lärt mig idag att det är tvärtom, det jag gör och visar är sanningen. Det jag känner är det som är på låtsats. Känslan att jag är dålig, misslyckad och en bluff är det som är felaktigt.

Att skriva klart den här uppsatsen är, som ni kanske förstår, en seger på många sätt.

Ett sätt att ta mig ur detta har varit att be andra läsa min uppsats. För jag har på riktigt inte sett den för vad den varit. För mig var den mest en gröt, än röra av ostrukturerade tankar. Inte förrän andra har börjat läsa har jag förstått att det är en sammanhålen logisk text. Nu efter flera läsningar och några handledningar börjar jag tycka att den som helhet är rätt bra.

Det behövs, för när jag bara går runt och tycker att den är dålig kommer jag aldrig till de delar som behöver förbättras. Det blir övermäktigt liksom.

Skönt att insikten kom, så att jag i alla fall kunde skriva "nyktrare" sista helgen.