Det var länge sen. Så länge sen att jag nästan ville utbrista i ett "Hej vänner". Men jag låter bli.

Jag har precis kommit hem från nautlius. Två pass på raken och nu är jag så trött i kroppen att jag inte orkar mer än soffan. Så får det bli.

Själsligt är jag nere. Ledsen. Sorgen gör sig påmind igen. Jag tror att jag är så utmattad att jag inte orkar förtränga. Det är bra. Jag behöver nog känna på den om jag vill komma ur den tror jag.

Jag saknar mina vänner i klassen också. Det känns kanske starkare för att jag redan är nere. Men jag saknar er!