Dating in the dark!

Åhååå. Jag måste skriva av mig lite. Jag har tittar på några avsnitt av kanal 5:s "Dating in the dark". En dokuserie som handlar om att tre killar och tre tjejer ska dejta varandra i ett mörkerrum. Efter en serie dejter får de se varandra, och därefter får de välja om de vill fortsätta träffas eller inte. "Nu får vi äntligen veta hur stor roll utseendet spelar" säger de i introt.

Jag menar att det är precis tvärtom, de schaussar upp utseendet så himla mycket att i slutändan blir det det enda som räknas.

Deltagarna träffas ett antal ggr och hinner lära känna varandra lite, sen får de se varandra, utan att kunna prata, och därefter ska de fatta sitt beslut, om de vill fortsätta ses eller inte.

Jag har en bild av att kärleken kommer när man finner en annan person som väcker något lite extra inom en. Det klickar, eller bubblar till, eller känns bekvämt eller hur man nu vill beskriva det. Jag tror inte att man kan bestämma sig för att bli kär, det bara händer. Problemet i det här programmet är att de målar upp en bild av personens utseende när de umgås i mörkret och blir förälskad i den bilden. Inte av personen de har framför sig. Och när de väl får se personen så stämmer det inte alls. Och då blir det en krock. På precis samma sätt som jag har upplevt internetdating. Mina väldigt begränsade erfarenheter har varit precis det, att jag blir förälskad i en bild i mitt huvud. När jag får se personen, eller prata med personen, så stämmer inte de bilderna alls.

Det är klart att man säkert kan hitta kärleken även där, vissa släpper den bilden de har i sitt huvud och fokuserar på den riktiga människan.

Men "dating in the dark" är inte ett vetenskapligt experiment på hur stor roll utseendet spelar. Bara ett pinsamt uttryck för svårt vi människor har för att öppna våra sinnen och släppa in nya perspektiv...

Nablus!

Jag kan inte riktigt greppa det. Men Hanin ska åka och hälsa på sina systrar i Palestina i augusti. Och jag ska följa med. Det känns som en dröm. Att få uppleva mellanöstern och Palestina på riktigt. Live.

Inte nog med det, vi flyger till Jordanien och tar taxi därifrån, så jag hinner se lite lite av Jordanien också. Av öknen har Hanin informerat mig om. Det är helt otroligt!

Jag ville lägga upp bilder, men om ni vill se så googla Nablus så ser ni. Det är helt otroligt, öknen, vackra byggnader, solnedgång och sen stridsvagnar. Vad jag kommer att få uppleva vet jag förstås inte, men jag är rätt säker på att det kommer att bli en resa med många intryck!

28,6 %...

..av min utbildning är nu avklarad. Jag har 60 poäng socialt arbete. Det är så himla fint! Det är så mycket som gör att det känns så stort och fint. Dels att jag helt givit upp hoppet om att jag skulle läsa vidare. Det kändes för stort, för svårt och för mycket. Länge. Men också för att jag inte kommer från en värld av akademiker, i min värld har det känns så avlägset, så stort och så ouppnåeligt. Jag vet inte varför, om det är så i alla familjer med arbetarbakgrund eller om det bara är jag.. Men så har det känts.

Nu är jag där. Efter sjukt mycket slit, för det var jobbigt! Att läsa upp slutbetyget när jag precis börjat få ordning på min nykterhet... Att sedan våga ta klivet in i högskolans värld. De två första veckorna hade jag konstant huvudvärk. För mycket intryck, alldeles för svår litteratur, titlar på människor som jag aldrig hört förut, och på tok för många nya människor.

Nu ett år senare har jag 60 poäng, 30 av dem är VG, och en ny självsäkerhet i min kommande profession. Jag är inte rädd längre. Känner inte att den akademiska världen inte är till för mig, känner inte att jag är mer korkad än någon annan och vet att jag klarar nästan vad som helst!

Dessutom har jag fantastiskt många nya vänner. Och jag längtar efter att komma ut och börja jobba och veta att jag har en hel arsenal av människor att ringa om jag känner minsta osäkerhet. Det är fint! Riktigt fint!

Någonting stör. Jag vet inte vad det är, vad det kommer ifrån eller hur jag ska få bort det. Så det troliga är att det inte är för mig att ta bort. Utan att bara acceptera. Acceptera och ha tillit.

Mina lediga dagar försvann, sjukdom på jobbet och jag behöver all extra inkomst jag kan få, så det blev jobb. Nu har jag däremot ledigt till och med onsdag em. Det blir två hela dagar om man slår ihop halvdagarna. Känns lyxigt. På den tiden ska jag mest plugga.

Men jag gillar jobbet. Det är kul att vara tillbaka på schema, härligt att hänga med världens bästa "gamlingar" och skönt att känna att jag får in lite rutiner i jobbet igen.

Ikväll blir det ragga!

Det har varit tomt på bloggen ett tag. Det beror på att så ser mitt liv ut just nu. Inte mycket reflektion. Det är lite det bloggen är för mig. Reflektion och eftertanke.

Nu har jag två dagar framför mig som är tomma i kalendern. Det ska bli härligt! Jag ska vara hemma hemma hemma!

Helgen innebar S-studenters kongress i Linköping. Det var fantastiskt kul. Det var också insikt om mina kunskapsbrister, jag vill lära mig mer!

Det var länge sen. Så länge sen att jag nästan ville utbrista i ett "Hej vänner". Men jag låter bli.

Jag har precis kommit hem från nautlius. Två pass på raken och nu är jag så trött i kroppen att jag inte orkar mer än soffan. Så får det bli.

Själsligt är jag nere. Ledsen. Sorgen gör sig påmind igen. Jag tror att jag är så utmattad att jag inte orkar förtränga. Det är bra. Jag behöver nog känna på den om jag vill komma ur den tror jag.

Jag saknar mina vänner i klassen också. Det känns kanske starkare för att jag redan är nere. Men jag saknar er!

Har haft en fullkomligt fantastisk helg i skogen hos mamma. Eller helg.. lördag-måndag. Nu är jag utpumpad och ömkig. Så nu tänker jag krypa ner i sängen och ömka en stund.

Bilder kommer. Och de är bra. Det vill jag lova.

45 poäng + en tenta. Som om jag får som jag vill snart förvandlas till 60 poäng socialt arbete. Ett år alltså. Det är för stort för att greppa.

Jag satt och tittade igenom mina bilder på facebook och togs igenom hela året. Genom skratt, glädje, tårar, förälskelse, nya vänner, ny kunskap, djupare insikter, breddad förståelse, djupare analyser, och massor massor mer.

Jag älskar verkligen mitt liv. Mina vänner, min familj, min utbildning, min gemenskap, mitt engagemang, min sorg. Just idag är det helt fantastiskt att vara jag!