Rapport rapporterar om att Håkan Juholt har börjat möblera om bland de Socialdemokratiska företrädarna. Bland annat kommer Maryam Yazdanfar, gruppledare i civilutskottet inte att få vara kvar på sin post. Den stora nyheten var att Sven-Erik Österberg inte får vara kvar som gruppledare för S-riksdagsgruppen. Det tycker jag är mindre upprörande. Sven-Erik är klok och kompetent, men han har varit med länge och det är på tiden att andra får komma fram. Maryam däremot är en ung, intelligent och otroligt kompetent politiker. Jag hoppas verkligen att planen är att använda henne någon annanstans. Om inte så blir jag upprörd. Maryam och jag var aktiva i SSU samtidigt och hon är kanske en av de mest kompetenta som fanns i förbundet då. Rapport nämner hennes bakgrund som en faktor, visst behöver vi ha politiker på ledande positioner med utomeuropeisk bakgrund. Men det är inte Maryams främsta egenskap. Hennes intelligens och politiska kompetens behövs i Socialdemokraterna och det hoppas jag att Juholt förstår.

Livet utan facebook innebar tydligen massor av inlägg om dagen på bloggen istället. Så kan det bli. Jag sitter hemma och fantiserar över hur jag hoppas att det blir när mina glasögon kommer. Kanske kommer jag faktiskt tycka att det är helt okej att läsa lite kurslitteratur igen? Nu för tiden gör jag inte det.. Jag hade gissat på koncentrationssvårigheter.. Men det kanske är så enkelt att det handlar om synen? Jag känner i alla fall hela tiden nu hur jag anstränger ögonen när jag vet om att jag har fokuseringsproblem. Åh jag längtar verkligen nu!

Jag hade skrivit ett inlägg om min förkylning men det gick inte att publicera. Var kanske lika bra så här i efterhand. Mår inge vidare i alla fall. Nu laddar jag i sängen för att orka med tentan imorgon. Det är min enda prioritering.

Livet utan facebook då. Jag kommer på mig själv många ggr med att sträcka mig efter telefonen för att kolla. Eller när jag tar upp datorn för att göra ngt annat så kommer jag på mig själv med att vara på väg in på facebook först. Spännande.

Jaha nähä om jag skulle ta och lägga mig på andra sidan och titta på ett avsnitt till av Beverly Hills kanske?

Nu vilar min facebook-sida. Det är märkligt. Det blir mycket tystare på en gång, som om det fanns folk här och nu gör det inte det. Det peppar mig bara. Jag vill inte leva genom Facebook och jag väljer tystnaden just nu. Idag, så får vi se vad som händer imorgon.

Jag är sjuk. Imorgon ska jag skriva tenta. Det känns som en dålig kombo. Jag vill helst inte skrivta tenta med huvudet och näsan full av snor. Jaja. Nu är det som det är. Idag ska jag plugga.

Optikern idag. Beskedet blev närsynt och problem att fokusera. Det senare leder till huvudvärken jag har känt. Receptet blev glasögon, hela tiden. Om en vecka kommer de. Hanin hjälpte mig och vi valde ett par lila som sa lite prusseluskan/soc-tant. Det kommer bli grymt snyggt. Känns fint också, kärleksfullt på något sätt att det är viktigare för mig att ta hand om mig än att bry mig om att jag känner mig obekväm i glasögon. För så har jag inte agerat tidigare i mitt liv.

Jag tänker en del på det här med relationer. Med människor i allmänhet och kanske med vänner i synnerhet. Jag tycker inte alls att det är enkelt. Förmodligen mest för att jag själv är ganska knepig i mina relationer. Eller i mina nära relationer. Jag märker mer och mer hur svårt jag har det när relationerna börjar djupna. När mina brister börjar synas mer och när jag får se andras brister vill jag gärna avlägsna mig. Då blir det för nära. Då blir jag rädd. Rädd för att mina brister ska vara så fula att den andra personen inte vill vara kvar. Så är det nog. Då lämnar jag hellre själv, för att slippa bli lämnad.

Alla som har läst någon psykologikurs eller kanske bara en självhjälpsbok förstår ju att det här kommer från min barndom. Mönster som jag bär med mig och som jag måste bryta, eftersom att jag inte vill leva så. Och så kommer jag på att jag gör ju inte det längre. Idag har jag finare relationer än någonsin tidigare. Och det finns vänner som sett alldeles för många av mina brister och som ändå älskar mig. Det är ju helt fantastiskt. Även om jag fortfarande hamnar i rädslan så upptäcker jag den innan jag gör något förhastat idag. Eller så får jag hjälp av en nära vän att se det..

Och idag ringde jag älskade Emmeli. Jag bad henne om hjälp med en sak som avslöjade några av mina brister, släppte loss min harm ganska rejält. Och innan vi la på sa hon: i love you. Det var inte förrän efteråt som jag kom på hur stort det var. Att jag hade avslöjat sidor hos mig själv som jag helst döljer, och hennes svar är bara kärlek. Det är fan fantastiskt!

Jaha okej. Tydligen var det dags nu att åka på en liten förkylning. Ont i halsen, snor och allmän feberkänsla. Jaja. Jag har ju ändå en hemmavecka planerad med plugg. Och om jag ska vara helt ärlig så känner jag mig inte alls särskilt rädd inför tentan. Det känns faktiskt ganska lugnt. Så det blir plugg i lugn takt och kurerande. För jag vill inte vara sjuk på fredag. Då vill jag vara alert i skallen.

Just det. Fick svar på andra seminarieuppgiften i den här kursen idag. Den var också godkänd, det innebär alltså att jag är på rätt väg mot tentan. Finemang!