Valet till Svenska kyrkan

Den 15 september är det val till Svenska kyrkan. Jag har den stora äran att vara en av de socialdemokratiska kandidaterna i valet. När jag fick frågan behövde jag inte fundera särskilt länge.

Oavsett vilken relation man har till kyrkan, om man är troende eller inte, om man är en aktiv kyrkobesökare eller om man besöker kyrkan bara vid särskilda tillfällen, kan man som medlem, 16 år och äldre, påverka vilka som ska få förtroendet att leda kyrkan. För vem som styr i Svenska kyrkan spelar roll. Svenska kyrkan har en stor diakonal verksamhet, en stor internationell verksamhet och Svenska kyrkan förser oss med några av de viktigaste kulturella ceremonier vi har, dop, vigsel och begravning. För mig är det viktigt att de socialdemokratiska värderingarna om allas rätt till delaktighet, om öppenhet och om inkludering ska styra.

När jag kom till Svenska kyrkan möttes jag där jag var. Jag avkrävdes inte mer tro eller engagemang än jag var beredd till just då. I det har min tro vuxit och min relation till kyrkan. För oss socialdemokrater är öppenhet den viktigaste faktorn. Alla som söker kyrkan ska vara välkomna, och känna sig välkomna, sedda och respekterade. Precis som jag gjorde.

För oss socialdemokrater är det också viktigt att kyrkan ska se de som är i behov av stöd. I Västerås gör Svenska kyrkan ett stort socialt arbete. Jag möter dagligen Västerås stadsmission i mitt jobb som socialsekreterare och ser vilket arbete de gör för stadens hemlösa. Men Svenska kyrkan ska inte bara vara den som stöttar upp där samhället inte når fram, Svenska kyrkan har en oerhört viktig uppgift i att signalera när samhället behöver ta ett större ansvar. Påskupproret mot regeringens beslut om utförsäkringar är ett verkligt viktigt exempel på det.

För mig är det viktigt att Svenska kyrkan är öppen för alla som söker sig dit. Det är också viktigt att de kyrkliga ceremonierna är öppna för alla som vill ha dem. Att vigselakten numer är lika öppen för mig om jag gifter mig med en kvinna som med en man, är viktigt, och det är ett tydligt exempel på att det är viktigt vilka värderingar som styr.

Så vänner, nu är det nästan precis en månad kvar till valet. Jag kommer att göra det jag kan fram till 15 september att prata med vänner och bekanta, med socialdemokratiska värderingar, om att det spelar roll. Om att det även i kyrkovalet handlar om att ställa solidaritet och inkludering mot rasism och egoism. Om att socialdemokraterna behöver få förnyat förtroende för att fortsätta utveckla Svenska kyrkan till en än mer öppen och demokratisk folkkyrka.

Därför kandiderar jag. För att jag bli bidra med värderingar om öppenhet, inkludering och om ett socialt ansvar. Jag kandiderar till Västerås kyrkofullmäktige och till kyrkomötet och finns på plats nummer 9 på båda listorna.

Mer information om de andra kandidaterna och socialdemokraterna i Västerås politik finns här

Vill du läsa mer?

Här finns information om socialdemokraterna i kyrkovalet

Mer information om själva valet hittar finns här

Politiken måste uppvärdera socialtjänsten

Under hela min studietid har jag haft ett tydligt mål - att arbeta som socialsekreterare. Jag tycker att socialtjänsten är en av samhällets viktigaste institutioner. Den komplexa och spännande kombinationen av myndighetsutövning och socialt arbete eggar mig. Jag inspireras av duktighet. Kunniga människor inspirerar mig. Som socialsekreterare behöver jag vara duktig dels på det sociala arbetet. Jag behöver kunna förstå och möta människor i oerhört svåra situationer och jag behöver kunna skapa relationer, bygga allianser med klienterna för att kunna sporra till förändring. Jag behöver också vara kunnig i det sociala arbetets juridik och har hela tiden krav på mig att utveckla utredningsarbetet, myndighetsutövningen.

För mig har det varit svårt att förstå att inte alla tycker att socialsekreterare är världens bästa jobb. En tidigare arbetskamrat var till och med så rak att hen sa: socialsekreterare? Är inte det liksom lite.. under dig?

För så är det. Vår status är inte särskilt hög. Vi spenderar dagarna med att göra oerhört svåra bedömningar. Vi är samhällets yttersta skyddsnät och är de som sitter med ansvaret att ta till tvångsåtgärder när våra klienters livssituationer blivit för svåra. I mitt fall handlar det om tvångsvård av missbruk, i andra kollegors fall handlar det om tvångsvård av barn. Det är inte på något sätt synd om oss, det är ett svårt arbete men det är ett arbete som vi är utbildade för att utföra. Vi är utbildade för det, anställda för det och kunniga nog att hantera det.

Det vi dock inte har valt att hantera är en arbetsbelastning som gör att vi ständigt håller oss precis över ytan eller en ingångslön och en löneutveckling som gör att vi aldrig kommer upp i lönenivå med andra jämförbara grupper, om man ser till utbildningsnivå.
Lönekrav och krav på förbättrad arbetsmiljö hörs runt om i landet. Socialsekreterarna är inte ensamma om det bland välfärdens anställda, dock får lärare och sjuksköterskor ett helt annat genomslag.

Det finns så klart många ingångar till den låga statusen. Jag tror att den viktigaste är att de allra flesta människor aldrig möter oss. Majoriteten går igenom sitt liv utan behov av insatser från socialtjänsten. De flesta tycker att vår funktion är viktig, men för få möter oss för att känna att det är av verkligt värde för dem att vi har en erfaren socialsekreterarkår som stannar kvar i yrket.

Samhällets socialtjänst är en politiskt viktig institution, socialtjänsten är ett politiskt projekt. Med det menar jag att det är en politisk uppfattning att socialtjänsten ska finnas. För de som är allra mest utsatta, allra mest marginaliserade. De vi möter kommer inte att driva vår sak, de orkar inte ens driva sin egen.

Vi gör det åt dem. Vi signalerar när våra klientgrupper drabbas hårt av nedskärningarna i de övriga skyddsnäten. Vi talar om när nya internetdroger förstör våra missbrukare i allvarligare omfattningar än någon annan drog och därför behöver kriminaliseras. Och vi säger ifrån när arbetsbelastningen blir så pass ansträngd att vi bara precis klarar vårt uppdrag.

Det är därför våra politiker nu behöver ta sitt ansvar för att samhället uppvärderar sin syn på socialtjänsten. Det är bara politiken som har en nära insyn i vårt arbete och som vet vilken samhällsviktig funktion vi är. Det är politiken som behöver bestämma sig för att Sverige ska ha en kunnig, duktig, engagerad socialtjänst och att ni är beredda att betala för det. Ni behöver vara beredda att betala för ytterligare en kollega där det behövs och ni behöver vara villiga att betala en lön som gör att utbildade socionomer känner att det finns ekonomiska incitament att stanna kvar inom socialtjänsten.

För annars kommer den att urholkas. Erfarna kollegor kommer att söka sig till andra yrken och de som stannar kvar kommer inte att ha tid att utveckla och förbättra arbetet. De krav vi har på oss att arbeta med forskningsbaserade metoder, att utveckla vårt utredningsarbete och att hitta nya verkningsfulla instrument kommer inte att hinnas med. Vi som sporras av duktighet kommer att söka oss till yrken/huvudmän där det finns tid för det. Frågan är då vad som händer med samhällets socialtjänst?