Kostnad, till vilket pris?

Flera vänner på Facebook och på Twitter har idag delat DN:s artikel som uppmärksammar en OECD-rapport som presenterar statistik, de har beräknat resultatet från skatteintäkter som personer födda i ett annat land betalar och sedan drar av kostnader för offentliga system och annat. Resultatet är enligt många glädjande, Sverige tjänar på invandringen! Personer födda i andra länder betalar mer skatt än de ersättningen får i bidrag och annat. Härligt, SD:s ekonomisk analys faller och allt är frid och fröjd!

Eller inte. För SD:s utgångspunkt är inte ekonomisk. Deras analys är inte en fråga om samhällsekonomi. De gör en analys som går ut på att vi människor är väsentligt olika varandra. Vi är olika, tänker olika, lever olika och kan därför inte leva tillsammans. Att de sedan bekläder det i ekonomiska termer, det är en annan sak.

Vad händer då när OECD räknar på invandringen? Jo, vi flyttar debatten. Vi flyttar debatten till en planhalva där diskursen särarter råder. "De" kostar inte "oss" så mycket. Vi har råd att ta emot dem! Tjohoo!

Plötsligt är det legitimt att resonera om gruppen "invandrare" som vore det en klump människor vi har att hantera.

Sverigedemokraternas ekonomiska politik ska granskas, men det gör vi redan. Vi vet att de inte kan räkna, vi vet att de tolkar statistik som de själva vill. Det behöver inte en OECD-rapport meddela oss.

Vi ska dock inte falla in i fällan att diskutera priset på människor. Inte priset på några människor. Sverige ska ha ett generöst välfärdssystem för alla. Och vi ska alla bidra efter förmåga genom att betala skatt. Punkt. Det räcker så.

När vi sen diskuterar invandring gör vi det utifrån termer som solidaritet, medmänsklighet och alla människors rätt att leva i frihet från förtryck. För det är nämligen där jag tar min utgångspunkt. Jag bryr mig inte om det blir en extra kostnad eller inte. Jag är beredd att betala den kostnaden. För så fungerar solidaritet.