En alldeles enkel men klockren text om att det visst är kontroversiellt att älska någon av samma kön.
Jag känner igen det. Jag känner igen känslan av att stålsätta mig när jag ska berätta att jag träffat en tjej. Klumpen i magen och de miljoner tankar som föregår. Känslan av att "komma ut" om och om igen. Varje gång öppnar jag liksom för att mitt val och min läggning ska bli värderad. Oavsett om jag givit personen tillåtelse eller inte.
Jag ber inte om lov.. Frågar inte... Men trots det är jag smärtsamt medveten om att risken alltid finns där. Även om personen landar i acceptans, finns alltid processen där: "sa hon tjej? Är hon gay? Bisexuell? Spelar det någon roll? Nej det tycker jag inte".
Ibland är det kanske mest i mig. Men trots allt, händer det. Varje gång.
Jag kategoriserar också och placerar in i fack. Jag frågar också. Men jag önskar att jag någon gång kunde prata om en kvinnlig flirt eller kärlek med en person för första gången, och inte behöver stålsätta mig inför en eventuell negativ reaktion.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar