Om kärlek

En alldeles enkel men klockren text om att det visst är kontroversiellt att älska någon av samma kön.

Jag känner igen det. Jag känner igen känslan av att stålsätta mig när jag ska berätta att jag träffat en tjej. Klumpen i magen och de miljoner tankar som föregår. Känslan av att "komma ut" om och om igen. Varje gång öppnar jag liksom för att mitt val och min läggning ska bli värderad. Oavsett om jag givit personen tillåtelse eller inte.

Jag ber inte om lov.. Frågar inte... Men trots det är jag smärtsamt medveten om att risken alltid finns där. Även om personen landar i acceptans, finns alltid processen där: "sa hon tjej? Är hon gay? Bisexuell? Spelar det någon roll? Nej det tycker jag inte".

Ibland är det kanske mest i mig. Men trots allt, händer det. Varje gång.

Jag kategoriserar också och placerar in i fack. Jag frågar också. Men jag önskar att jag någon gång kunde prata om en kvinnlig flirt eller kärlek med en person för första gången, och inte behöver stålsätta mig inför en eventuell negativ reaktion.

Berättelsen om Pi

För andra gången fick jag se den. Denna fantastiskt vackra film om kärlek, mod, vänskap och om Gud.

"- Låt mig fråga en sak, du har hört två olika berättelser. I båda lider jag och förlorar min familj. Ingen kan styrka vilken som är sann, vilken väljer du att tro på?

- Den med tigern

- Ja, likadant är det med Gud"

Den vackra osannolika berättelsen, den tror jag på. Men den innehåller inte bara smärta utan också mod, kärlek, styrka och tillit. Den berättelsen väljer även jag.

En sagolik dag!

Examensceremoni, lunch med de nära och middag med klassen, jag kunde inte önska mig mer!

Ogreppbart

Men alldeles alldeles underbart!

Kärleksrevanch

Jag bubblar ibland över av kärlek. Den här helgen är inget undantag. Fredagens 30-årsfest och firande av Anna. Jag fick möjligheten att hålla tal och formulera min kärlek i ord. I lördags möhippade vi älskade Hanin. En fantastisk dag och igen fick jag tala till en vän nära hjärtat.

Ibland när jag hamnar här känner att jag borde sansa mig, lugna mig lite och inte ta i så att jag spricker. Sen tänker jag att vad fan. Jag behöver inte sansa mig. Det är inte för mycket kärlek vi har problem med i världen. Det är ju precis tvärtom. Världen behöver mer kärlek.

Så jag sansar mig inte alls. Det får någon annan göra. Jag tänker fortsätta uttrycka det hjärtat känner.

Det snurrar på bra nu vill jag lova. Plugg, jobb, examensceremoni för klassen, min fest med mera. Det är fantastiska lyxproblem att känna att jag är stressad mellan att göra världens roligaste plugg eller världens bästa jobb. Examensbestyren är inte heller direkt tråkiga att pyssla med.

Likväll finns stressen där konstant. Min strategi är att göra mitt bästa, försöka ta en sak i taget och upprepa i mitt huvud att det är bara två veckor kvar. Två veckor hörrni, det är insane verkligen.

Fokus nu är att ro i land examen, och att njuta av den sista tiden på världens bästa socionomprogram.