I taket lyser stjärnorna

Okej, jag tror att jag "får saker" som jag behöver, det handlar om minnen, möten, händelser vad som helst. Det som dyker upp gör det just nu av en anledning. Så tror jag. Och den senaste tiden så har det hänt mycket, mycket som påminner mig om min barndom och mina tonår. Jag tittade nyss på filmen med samma namn som rubriken och jag grät mig igenom andra halvan. Känslan av att vara helt ensam och vilsen i högstadieåren kände jag igen alldeles för väl. Min mamma dog lyckligtvis inte, men jag kände i alla fall igen smärtan i Jenna. Smärtan att vara ensam, utan stöd och vägledning. Rädslan över att vara fel, annorlunda och att inte passa in. Och att få gråta ut är alldeles fantastiskt och befriande!