Idag rapporteras det att Miljöpartiet tappat väljarstöd så att de just nu ligger under riksdagsspärren. 3,2 % i SIFOS:s väljarbarometer. Det är lägst förtroende för partiet på femton år.
Miljöpartiet har aktivt profilerat sig som ett parti som inte går att passa in på den traditionella höger-vänster-skalan. Istället för ideologi har partiet profilerat sig i ett antal viktiga sakfrågor. Miljöfrågorna naturligtvis och därefter asyl- och migrationspolitiken. Det har varit framgångsrikt och Miljöpartiet har lockat många från den intellektuella, akademiska vänstern i storstäderna. De som förstår att om vi inte har en miljö som vi kan leva i och om vi inte tar hand om varandra och våra medmänniskor spelar det ingen roll vilken skattenivå vi ligger på eller vilken politik i övrigt som förs.
Miljöpartiet ändrade strategi efter valet 2016 och skulle nu gå från att vara ett stödparti till att bli regeringsbärande. Ansvarsfulla. Miljöpartiets väljare var oerhört glada. Ingenstans har Gustav Fridolin och Anders Wallner haft så högt personligt förtroende som på Södermalm i Stockholm. De antirasistiska miljöhjältarna skulle bli regeringsbärande och äntligen skulle de grå sossarna få lov att ge efter och lyssna på den intellektuella vänstern.
Istället blev det tvärtom. Det finns inte många avtryck i politiken sedan regeringsbildningen som miljöpartiets väljare känner igen sig i. Tvärtom blev en av de viktigaste frågorna för många av miljöpartiets väljare, asyl- och migrationspolitiken, en störtdykning från Europas högsta ambition på mottagande till Europas lägsta. Med beslut fattade av Miljöpartiet.
Miljöpartiets hårda jobb med att locka till sig väljare som inte har en stark lojalitet till något enskilt parti eller block straffar sig nu. Därför att de har inte en stor lojal väljarbas. Miljöpartiets väljare är lojala sakfrågorna. Precis som partiet sagt att de är. Därför är det omöjligt för dessa väljare att rösta på Miljöpartiet i nästa val. Miljöpartiet har svikit på precis samma sätt som många i den akademiska vänstern upplever att Socialdemokraterna gjort för länge sedan.
Kanske, kanske hade strategin om att bli regeringsbärande och ansvarsfulla fungerat om det inte fanns en stark konkurrent. Men det finns det. Feministiskt initiativ vänder sig till precis samma människor som Miljöpartiet gör. De har precis som Miljöpartiet valt ut Sverigedemokraterna till sin politiska motståndare och de har gått till hård attack mot regeringens asyl- och migrationspolitik. Jag tror att det finns stor risk att Miljöpartiet åker ur riksdagen vid nästa val och att Feministiskt initiativ väljs in. Alternativt kommer vi ha ett kraftigt försvagat miljöparti kvar i riksdagen och ett relativt starkt feministiskt initiativ.
Miljöpartiet själva verkar inte alls förstå detta. De har inte en enda gång visat att de protesterat högljutt mot den nya asyl- och migrationspolitiken. Jodå, Åsa Romson grät i TV när förändringarna presenterades men det var inte en enda tidningsrubrik om att Miljöpartiet varit på väg att lämna regeringen, inga pressbilder på hårt pressade företrädare på väg till eller från svåra förhandlingar där själva samarbetet stod på spel. Tvärtom verkar Miljöpartiets företrädare numer verkligen tycka att det är helt rimligt att personer som fått avslag på sin asylansökan ska straffas med fotboja om de inte frivilligt lämnar landet. Det är precis motsatsen till den gamla sloganen "ingen människa är illegal".
