I taket lyser stjärnorna

Okej, jag tror att jag "får saker" som jag behöver, det handlar om minnen, möten, händelser vad som helst. Det som dyker upp gör det just nu av en anledning. Så tror jag. Och den senaste tiden så har det hänt mycket, mycket som påminner mig om min barndom och mina tonår. Jag tittade nyss på filmen med samma namn som rubriken och jag grät mig igenom andra halvan. Känslan av att vara helt ensam och vilsen i högstadieåren kände jag igen alldeles för väl. Min mamma dog lyckligtvis inte, men jag kände i alla fall igen smärtan i Jenna. Smärtan att vara ensam, utan stöd och vägledning. Rädslan över att vara fel, annorlunda och att inte passa in. Och att få gråta ut är alldeles fantastiskt och befriande!

Snart så.

Livet rullar på även utan dator. Min lilla kompis åkte i golvet när vi var i Uppsala på kongress och sedan dess mår den inget vidare. Jag var hos en reparatör och frågade om råd och fick svaret att det inte finns något att göra. Jag ska i alla fall köpa en ny dator i veckan, och skaffa drulle på hemförsäkringen :).

Eftersnack

Nu sitter jag i personalrummet på jobbet, jag har använt min rast på tre timmar till att sova i två. Tröttheten jag känner efter en kongressvecka är galen. Jag kommer inte ihåg att det var så. Det låter som gnäll när jag skriver men i huvudet så är det inte alls så. Tvärtom. Det är bara ett konstaterande. För med de andra upplevelserna som jag har från veckan så är det helt klart värt att vara trött i ett par dagar, speciellt med tanke på att jag jobbar mitt sista arbetspass idag.

Jag vill egentligen hellre berätta om mina andra erfarenheter. Det var galet roligt att vara på kongress. Dels att få se en ung generation SSUare växa fram och bära fanan högt. Att få se unga oerfarna västmanlänningar jobba hårt i utskotten och sedan plädera för sin sak i en talarstol med 300 personer som lyssnar. Jag trivdes som bäst under utskottsförhandlingarna när jag placerat mig i cafét som en typ av basstation, när det var paus i ett utskott kom någon med en begäran om att jag skulle skriva ut några papper, en annan sms:ade hur vi ställer oss till Lissabonfördraget och en tredje behövde låna datorn för att kolla upp något eller skriva rent. Det var ett häftigt tempo och alla västmanlämdska ombud kämpade hårt!

Jag tyckte också om att få återigen engagera mig politiskt, att tillsammans med ombuden regarea på olika förslag som lades. Och det slutade ju med att jag inte riktigt kunde hålla mig ifrån talarstolen jag heller.

Den tredje delen som finns med mig kan jag inte formulera i ord här. Men jag är stolt över mina vänner som har gjort ett grymt bra jobb under de senaste fyra åren. Det gick inte vägen på förra kongressen och det gick inte vägen på den här kongressen. Men det spelar ingen roll, jag känner en stolthet över att det finns unga Socialdemokrater som bryr sig mer om politiken än om ledaren!

/J

Missa inte!

SSU Västmanlands direktrapportering från SSU:s förbundskongress i Uppsala. 2-8 augusti bloggar vi på:

http://kongressblogg.blogspot.com/