måndag 31 december 2012
söndag 30 december 2012
Min årskrönika
2012. Herregud.
2012 har varit ett alldeles galet år. Ur ett privat perspektiv har året, till rätt stor del, präglats av terapin. Den resan jag gör där har verkligen intensifierats under året. Jag har nått nya insikter och kommit närmre mig själv. Det har också påverkat mitt mående och, med det, min förmåga att hantera livet i övrigt. Men mest av allt har det givit mig en stark tillit till min egen förmåga och till livet.
Jag tycker också att 2012 på många sätt har varit vännernas år i mitt liv. Många gånger har jag suttit hemma i soffan och blivit rörd över all den kärlek jag är omgiven av. Alla vackra människor som jag tycker om, och får den stora glädjen att vara omtyckt av.
Nämnas bör väl också att 2012 blev året då jag började kliva ur min bekväma singelzon och började testa på lite dejtingliv. Framgången har varit maximal även om jag fortfarande är singel. Jag har vågat börja bryta med mina gamla sanningar och vågat gå emot mina rädslor. Det är stort.
Året har också varit ett av de mest spännande hittills professionellt. Jag har skrivit en kandidatuppsats, börjat jobba som socialsekreterare och påbörjat studier på avancerad nivå. Jag har insett att det inte räckte med en socionomexamen för att jag skulle veta vad jag vill bli när jag blir stor. Snarare tvärtom, det blev ännu svårare för mig att bestämma mig.
Året har också inneburit politik, såklart. Jag har fått den stora äran att tillsammans med ett klokt gäng utgöra styrelsen för min S-förening. Jag har återigen fått ägna mig åt det jag tycker att socialdemokratin mest behöver ägna sig åt internt, nämligen studier. Jag har fått ingå i en fantastisk bokcirkel som läser och diskuterar feministisk litteratur.
Året har helt enkelt varit alldeles galet och alldeles fantastiskt.
Behöver jag säga att jag ser fram emot 2013?
2012 har varit ett alldeles galet år. Ur ett privat perspektiv har året, till rätt stor del, präglats av terapin. Den resan jag gör där har verkligen intensifierats under året. Jag har nått nya insikter och kommit närmre mig själv. Det har också påverkat mitt mående och, med det, min förmåga att hantera livet i övrigt. Men mest av allt har det givit mig en stark tillit till min egen förmåga och till livet.
Jag tycker också att 2012 på många sätt har varit vännernas år i mitt liv. Många gånger har jag suttit hemma i soffan och blivit rörd över all den kärlek jag är omgiven av. Alla vackra människor som jag tycker om, och får den stora glädjen att vara omtyckt av.
Nämnas bör väl också att 2012 blev året då jag började kliva ur min bekväma singelzon och började testa på lite dejtingliv. Framgången har varit maximal även om jag fortfarande är singel. Jag har vågat börja bryta med mina gamla sanningar och vågat gå emot mina rädslor. Det är stort.
Året har också varit ett av de mest spännande hittills professionellt. Jag har skrivit en kandidatuppsats, börjat jobba som socialsekreterare och påbörjat studier på avancerad nivå. Jag har insett att det inte räckte med en socionomexamen för att jag skulle veta vad jag vill bli när jag blir stor. Snarare tvärtom, det blev ännu svårare för mig att bestämma mig.
Året har också inneburit politik, såklart. Jag har fått den stora äran att tillsammans med ett klokt gäng utgöra styrelsen för min S-förening. Jag har återigen fått ägna mig åt det jag tycker att socialdemokratin mest behöver ägna sig åt internt, nämligen studier. Jag har fått ingå i en fantastisk bokcirkel som läser och diskuterar feministisk litteratur.
Året har helt enkelt varit alldeles galet och alldeles fantastiskt.
Behöver jag säga att jag ser fram emot 2013?
lördag 29 december 2012
Man kan byta perspektiv
Jag har funderat på det här med representativitet ett tag. Jag tycker att det är viktigt att olika gruppers perspektiv finns med i det politiska beslutsfattandet och i samhällsdebatten.
Till exempel är det viktigt att det finns kvinnor och män, personer från olika delar av världen, människor med olika inkomster och med olika uppväxtvillkor. Detta för att se till att allas behov kan tillgodoses.
För behoven är inte desamma om man bor i en förort eller om man bor i ett villaområde. De är heller inte desamma om man är född i Sverige eller om man levt största delen av sitt liv i ett annat land.
Med en färsk diskussion om konstruktioner i minnet vill jag säga att jag inte tänker ge mig in i vad som skapar dessa konstruktioner och hur de återskapas. Bara konstatera att det finns olika perspektiv som alla är viktiga att ge plats åt.
Eftersom att dessa konstruktioner är flytande förändras perspektiv i livet. Den tillhörighet jag har ena dagen kan förändras nästa.
För mig har det ofta handlat om socioekonomi när jag har tänkt så. För hur väl företräder jag "underklassen" nu för tiden? Kan jag hävda att jag vet hur det är att växa upp i en hyresrätt i ett miljonprogram idag? Nej, så klart inte. Jag vet hur det var för mig på 90-talet.
Okej jag erkänner, man kan kanske aldrig företräda en grupp, men det är i alla fall det bästa verktyget vi har för att säkerställa representativitet. Än så länge.
En annan uppfattning i detta som retat upp mig är att det räcker med att man har ett utomnordiskt klingande namn för att man ska kunna tala för gruppen "invandrare".
Jag tror att upplevelsen av att invandra, bli mottagen och sedan leva i Sverige är olika beroende på var man kommer ifrån, varför man kommer och när i tid man kommer.
Jag tror till exempel att samhällsklimatet mot muslimer är sämre än det varit mot kristna invandrargrupper.
Egentligen skriver jag hela det här inlägget med en klump i magen. För att jag ju egentligen inte tror på de här konstruktionerna. Men i praktisk politik behöver det betraktas, för annars kommer besluten att fattas av en privilegierad grupp människor, som helt riskerar missa dessa perspektiv.
Till exempel är det viktigt att det finns kvinnor och män, personer från olika delar av världen, människor med olika inkomster och med olika uppväxtvillkor. Detta för att se till att allas behov kan tillgodoses.
För behoven är inte desamma om man bor i en förort eller om man bor i ett villaområde. De är heller inte desamma om man är född i Sverige eller om man levt största delen av sitt liv i ett annat land.
Med en färsk diskussion om konstruktioner i minnet vill jag säga att jag inte tänker ge mig in i vad som skapar dessa konstruktioner och hur de återskapas. Bara konstatera att det finns olika perspektiv som alla är viktiga att ge plats åt.
Eftersom att dessa konstruktioner är flytande förändras perspektiv i livet. Den tillhörighet jag har ena dagen kan förändras nästa.
För mig har det ofta handlat om socioekonomi när jag har tänkt så. För hur väl företräder jag "underklassen" nu för tiden? Kan jag hävda att jag vet hur det är att växa upp i en hyresrätt i ett miljonprogram idag? Nej, så klart inte. Jag vet hur det var för mig på 90-talet.
Okej jag erkänner, man kan kanske aldrig företräda en grupp, men det är i alla fall det bästa verktyget vi har för att säkerställa representativitet. Än så länge.
En annan uppfattning i detta som retat upp mig är att det räcker med att man har ett utomnordiskt klingande namn för att man ska kunna tala för gruppen "invandrare".
Jag tror att upplevelsen av att invandra, bli mottagen och sedan leva i Sverige är olika beroende på var man kommer ifrån, varför man kommer och när i tid man kommer.
Jag tror till exempel att samhällsklimatet mot muslimer är sämre än det varit mot kristna invandrargrupper.
Egentligen skriver jag hela det här inlägget med en klump i magen. För att jag ju egentligen inte tror på de här konstruktionerna. Men i praktisk politik behöver det betraktas, för annars kommer besluten att fattas av en privilegierad grupp människor, som helt riskerar missa dessa perspektiv.
Det är härligt att inte allt förändras
Från min blogg söndagen den 7:e november 2010
"Jag hade en dröm inför praktiken. Jag drömde att jag skulle sitta här i kväll med en städad lägenhet, tvätten skulle vara tvättat och upphängd, min praktikväska skulle vara packad, matlåda lagad och jag skulle vara nyduschad. Allt detta så att jag skulle få en harmonisk och lugn söndagskväll och måndagsmorgon. Istället sitter jag här oduschad, i en röra, tvätthögen svämmar över, jag har visserligen alldeles nyss lagat matlåda men väskan är fortfarande skolanpackad, inte praktikpackad. Jaja. Lugn, glad och lycklig är jag ändå.
Jag glömmer ibland att jag inte lever ett lugnt hemma liv med massor av tid för pyssel och plock. Istället har dagarna sen tentan lämnats in sett ut som följer: Torsdag morgon tokstädade jag lägenheten, plockade, diskade dammsög och torkade alla golv, skurade toalett och sånt. Kl. 13 kom mamma och så sprang vi på stan, kl 15 hem och göra tårta kl. 17 kom gästerna. Jag hade ju 27-års kalas.
Fredagmorgon vaknade jag kl 8.13 av att chefen ringer och frågar om jag kan jobba. Of course säger jag som behöver pengar. Kl. 9.03 kliver jag in på jobbet. Jobbar till 16 sen hem till brorsfamiljen eftersom att jag ska barnvakta på lördagen och inte vill gå upp kl 06.
Lördag barnvakt mellan typ 07-15 sen hem, och försöka hålla mig vaken (jag var helt slut) hängde mest framför msn med typ tre konversationer igång. 21.19 däckade.
Söndag: Kl. 10 mötte jag upp vänner för tripp till de norra länsdelarna, eller närmare bestämt hålan nära hjärtat: Fagersta. Tillbaka i v-ås kl. 15, snabbhäng med brorsfamiljen innan jobb 16-20.
Hm. Jaja. Att det inte alltid blir som man tänkt sig betyder inte att det blir dåligt. Tack alla för en fiin helg :)"
Jag älskar mitt liv!
"Jag hade en dröm inför praktiken. Jag drömde att jag skulle sitta här i kväll med en städad lägenhet, tvätten skulle vara tvättat och upphängd, min praktikväska skulle vara packad, matlåda lagad och jag skulle vara nyduschad. Allt detta så att jag skulle få en harmonisk och lugn söndagskväll och måndagsmorgon. Istället sitter jag här oduschad, i en röra, tvätthögen svämmar över, jag har visserligen alldeles nyss lagat matlåda men väskan är fortfarande skolanpackad, inte praktikpackad. Jaja. Lugn, glad och lycklig är jag ändå.
Jag glömmer ibland att jag inte lever ett lugnt hemma liv med massor av tid för pyssel och plock. Istället har dagarna sen tentan lämnats in sett ut som följer: Torsdag morgon tokstädade jag lägenheten, plockade, diskade dammsög och torkade alla golv, skurade toalett och sånt. Kl. 13 kom mamma och så sprang vi på stan, kl 15 hem och göra tårta kl. 17 kom gästerna. Jag hade ju 27-års kalas.
Fredagmorgon vaknade jag kl 8.13 av att chefen ringer och frågar om jag kan jobba. Of course säger jag som behöver pengar. Kl. 9.03 kliver jag in på jobbet. Jobbar till 16 sen hem till brorsfamiljen eftersom att jag ska barnvakta på lördagen och inte vill gå upp kl 06.
Lördag barnvakt mellan typ 07-15 sen hem, och försöka hålla mig vaken (jag var helt slut) hängde mest framför msn med typ tre konversationer igång. 21.19 däckade.
Söndag: Kl. 10 mötte jag upp vänner för tripp till de norra länsdelarna, eller närmare bestämt hålan nära hjärtat: Fagersta. Tillbaka i v-ås kl. 15, snabbhäng med brorsfamiljen innan jobb 16-20.
Hm. Jaja. Att det inte alltid blir som man tänkt sig betyder inte att det blir dåligt. Tack alla för en fiin helg :)"
Jag älskar mitt liv!
Frustration
Jag skriver på den kanske sämst skrivna tentan under min utbildning. Vi har inlett den här kursen med en tenta. Efter tre föreläsningar kom tentan innehållandes fyra frågor.
Vi har alltså inte haft föreläsningar som berört alla tentafrågor och det kanske är okej, man kanske inte alltid kan räkna med det. Men den här gången känns det verkligen inte som att jag vet alls vad jag ska fokusera på i mina svar. Jag kan ju inte ämnet!
Och det tråkiga är att jag verkligen sett fram emot den här kursen. Samhällsplanering är ju galet intressant och viktigt. De föreläsningar vi har haft har varit superbra! Böckerna är verkligen bra och intressanta. Men kursen kommer inte alls till sin rätt i den här formen. Om jag vill ha VG på den här kursen behöver jag få det på tentan. På tentan som det bara känns som att jag famlar i mörkret med.
Så som jag skriver vet jag ju inte ens om jag är inom ramen för godkänt. Jag vet ju liksom inte alls vad kursen går ut på.
Jävla skit.
Så, nu har jag gjort av med det. Nu ska jag fortsätta försöka formulera mina icke-befintliga kunskaper om samhällsplanering som ett uttryck för maktutövning.
Vi har alltså inte haft föreläsningar som berört alla tentafrågor och det kanske är okej, man kanske inte alltid kan räkna med det. Men den här gången känns det verkligen inte som att jag vet alls vad jag ska fokusera på i mina svar. Jag kan ju inte ämnet!
Och det tråkiga är att jag verkligen sett fram emot den här kursen. Samhällsplanering är ju galet intressant och viktigt. De föreläsningar vi har haft har varit superbra! Böckerna är verkligen bra och intressanta. Men kursen kommer inte alls till sin rätt i den här formen. Om jag vill ha VG på den här kursen behöver jag få det på tentan. På tentan som det bara känns som att jag famlar i mörkret med.
Så som jag skriver vet jag ju inte ens om jag är inom ramen för godkänt. Jag vet ju liksom inte alls vad kursen går ut på.
Jävla skit.
Så, nu har jag gjort av med det. Nu ska jag fortsätta försöka formulera mina icke-befintliga kunskaper om samhällsplanering som ett uttryck för maktutövning.
Efterlängtade januari
Snart, snart, snart drar januaris alla fester igång. Ni anar inte hur nödvändigt det känns med firande och vänner!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

