Vi älskar att hata dåliga föräldrar

Jag tänker så här. Dåliga föräldrar är själv försummade barn.

Någonstans på vägen försvinner empatin. När glömmer vi att mamman eller pappan som slår förmodligen själv varit otrygg som barn?

Det betyder inte att det är ok. Men det kan kanske betyda att det är behandlingsbart. Vad vet jag.

Ni är så roliga. Det vore fint med en Palmetavla hemma Markus. Det har du rätt i.

Jag loggade in för att skriva att jag vandrar runt på Mdh i Västerås med en välbekant ångest i magen och ett skratt på det.

Jag har för mycket att göra och ingen kontroll över min tid.

Det leder till stress.

Den välbekanta känslan.

Så, nu blir det att ta kontroll över min tid. Igen. För så här vill jag inte ha det.

Lägenhet part 2

Markus sa det, det bara skriker Johanna om lägenheten. Han menade läget, jag tycker det stämmer in på lägenhetens insida också. Sneda tak, annorlunda, liten, mysig, fin.

Jag har tackat ja. Imorgon ska jag ringa och fråga om de kan snabba på så jag kan säga upp min på onsdag. Den var verkligen supersöt. Söt är nog rätt ord.

Jag kan tänka mig att bo där, även när jag arbetar. Det är viktigt. Den känns inte som en tillfällig studentlya.

Nu är det bara att vänta in svaret.

Just det, Markus, den ligger på Norra Källgatan, mitt emot Klippans parkering.

Lägenhet

Svägerskan och jag ska titta på en lägenhet i kväll. Jag är erbjuden på två på Skallberget och en i centrum. Det är den i centrum vi ska se i dag.

Jag är så himla himla sugen på den, om den är fräsch. Idén om att bo på stan lockar verkligen. Och insikten om att det här är min chans att få en mimerlägenhet på stan bättrar på den känslan.

Men jag tänker tacka ja på Skallberget också, för där kan jag också gärna bo.

Trots att jag ligger etta på centrum vågar jag ändå inte riktigt hoppas på att få den. Det är ju egentligen bara trams. För den borde vara min. Men ändå.

Kiwi och Twix

Jag har damsällskap av bästa sort i en veckan. Det är två härliga kattsystrar.

Det roliga är att de i teckningen är väldigt lika Gucci och Cleo (min och brorsfamiljens gamla katter) Gucci bor ju numer tillsammans med Hanin, om någon inte vet det.

Kiwi och tuff som tusan, kelade direkt med mig och hoppar gärna högt upp på min garderobsdörr. Twix däremot är mer försiktig, låg mest under soffan igår och när jag hade släckt ner och lagt mig i sängen märkte jag att hon försiktigt satt bredvid mig. Lite som att hon vågade söka närhet i skydd av mörkret.

Idag har vi dock hälsat och kelat mer. Hon får ta den tiden hon behöver. Jag finns här när hon vågar närma sig.

Det är mysigt med liv i lägenheten igen i alla fall.

Tack för kärlek. Här och på andra sätt. Jag har suttit med en blank ruta framför mig några gånger och tänkt skriva.

Skälet till att jag inte fått ner något är nog att jag inte riktigt vet hur och vad jag vill skriva, dela.

Och jag vet inte vad jag bär på heller riktigt.

Så länge kan ni läsa Hanin, jag tycker hon har fått till det väl med orden den senaste tiden.

Jag har vilat, tänkt, saknat och insett att jag vill och behöver skriva.

Och att jag vill att ni ska läsa det jag skriver.

Så, välkomna!