En annan förklaring är också att jag inte har tillgång riktigt. Förklaring till varför jag inte bloggar alltså.

Jag har det fint och mår bra.

Jag tror att jag börjar landa lite. Kanske gör det att jag har mindre att skriva just nu. Jag skriver ofta för att reflektera ännu ett varv. Just nu har jag inte det behovet.

Förutom att jag börjar landa börjar också fler och fler bitar till min uppsats att falla på plats. Det känns pirrigt och härligt.

Det var skönt. Terapin alltså. Fast om jag ska vara helt ärlig önskar jag att jag slapp. Det skulle vara så skönt om jag inte behövde gå igenom det jag går igenom. Om jag bara fungerade.

Ja, sa terapeuten, så kan man tänka. Men nu är det här din livsresa.

Hon har rätt. Jag är där jag är och det är som det är.

Fick ytterligare boktips också. Det är bra.

Åh, om ni skulle följa mig på twitter skulle ni få skratta. Och tänka. Mest tänka kanske. Men ändå.


Imorgon, äntligen terapi igen. Tänker tömma som en kran. Sen - sinnesfrid

Jag kommer på mig själv med att sträva efter att bli så där jävla lagom så att ingen kan tycka att något jag gör är i vägen.

På vägen mot lagom utplånar jag ju liksom mig själv.

Helt utan att ens reflektera över det.

Den andra negativa aspekten är också att ju mindre utrymme jag ger mig själv desto mindre utrymme ger jag andra. Jag stör mig på att andra tar den platsen jag inte vågar ta.

Så kan vi ju inte ha det.

Jag har precis sett fredagens avsnitt av Skavlan. Efter att ha sett den sista delen med Roberto Saviano känner jag mig kraftigt berörd. Jag blir ledsen och arg.

Det är så illa att det finns människor som behöver riskera sina liv bara för att de berättar vad de vet. Min ilska handlar mer om att vi inte klarar av att skydda än att det finns kriminella mördare.

Att vi inte kan ge Roberto ett liv värt namnet. Trots hans envishet och mod, berättade han att lever med visdomen om att han kommer att dö. Han vet att en dödsdom inte upphävs säger han.

Vi vet alla att vi ska dö, skillnaden är att vi inte behöver leva med vetskapen att det finns de som är beredda att gå långt för att döda oss.

Han sa också att det finns inget som är så ädelt att det är värt att riskera livet på hans anhöriga. Det var fint och sorgligt på något sätt.

Jag har en oläst "Gomorra" hemma, det är nog dags att ta tag i den. Det är kanske det minsta vi kan göra. Läsa det han har riskerat livet för att skriva.

Löfven

Jag förväntar mig inga mirakel. Jobbet vi har framför oss är tufft. Men Löfvens tal idag visar att han förstår de viktiga komponenterna i den socialdemokratiska politiken. En del av dem i alla fall, han nämnde förstås inte allt i talet idag.

Nu gäller det för oss att formulera politiken för framtiden. Vi står inför stora utmaningar, vårt samhälle faller isär och det räcker inte med att bara byta regering. Vi behöver formulera svaren också. Nu när vi inte har en partiledare som sänker oss kan det arbetet börja. Fint så.