Jag har bestämt mig för att söka hjälp. Jag har ringt min familjeläkare och bokat tid för att få höra om möjligheten att få komma till en psykoterapeut. Det satt ganska hårt och var ett svårt steg att ta. Konstigt egentligen. Men jag tror att jag drar mig för att be om mer hjälp av samhället. Jag tycker att jag har fått så mycket, och att jag kan klara mig själv nu. Men det är ju bara dumt. Det är bara hinder som jag sätter upp för mig själv, för min rädsla. Så nu är det gjort. Tiden är bokad sen är det upp till Gud. Det fina är att jag ska till min läkare. Som jag har haft i massor av år, hon försökte hjälpa mig genom missbruket och min depression. Det känns fint att få komma till henne.

Åh, jag skulle blogga om något helt annat men så hade min kära lillkusin (som inte alls är särskilt liten) lämnat en kommentar och bjudit in mig till sitt studentfirande. Det är helt sjukt hur fort tiden går, det här är den kusinen som jag faktiskt minns när hon föddes. Det ska bli fantastiskt roligt att se henne springa ut i alla fall!

Åh jag hänger runt på stan i lite olika sammanhang idag, och helt plötsligt när jag är mitt i det så upptäcker jag att jag luktar svett! På riktigt. Vafan! Först bestämde jag mig för att det får vara så, jag hinner inte hem och har inte råd att köpa en ny tröja. Men så kom bästis på den fantastiska idén att gå till vår föreningslokal och tvätta av mig och tröjan. Så här sitter jag nu. Hoppas att det fungerar hjälpligt så att jag kan träffa folk och kramas utan att behöva be om ursäkt för taskig lukt.

Trött som en gnu är jag också men får ändå lite pill gjort på tentan mellan varven. Har snart en tvåsidig fråga 1, även om jag inte har bestämt mig för om jag tycker att det jag har skrivit är det de efterfrågar. Det visar sig.

Ikväll drar äntligen SSU-kongressförberedelserna igång! Västmanlands grymma delegation har första träffen och det ska bli sjukt kul att få börja. Jag längtar! Jag ska efter bästa förmåga guida och leda det grymma gänget fram till och under kongressen.

Mina lärare är tametusan lite roliga. Vi ska ha in klass- kön och brukarperspektiv i allt! Okej vi har alltid en brukare så det går bra, men det finns inte alltid skäl att fundera över kön och klass, i alla fall inte så att alla klienter tillhör en underklass... Och könsperspektivet är svårt tycker jag eftersom att jag inte vill medverka till sneda bedömningar pga kön. Exempelvis har jag hört av handl. på barn och ungdomskontor att de alltid bedömer unga tjejers sexliv som utåtagerande men inte unga pojkars. Hm. Klurigt det här. För nu skriver jag tenta, jag står inte på barrikaden. Står jag på barrikaden kanske jag förändrar världen, men jag kanske också får ett U.

Barrikaden får jag stå på efter examen. Just nu så handlar det om att ta den där jäkla examen. Med eller utan principer.

Ps. Jag menade inte det där egentligen, för jag tänker inte skriva att flickans sexuella kontakter per definition är skadliga. Inte för att hon är flicka i alla fall.

Neeeej! Jag fick av någon anledning för mig att jag skulle in på mitt studera.nu-konto och kolla runt lite. Det har varit några turer kring mina sommarkurser och för ett tag sedan bestämde jag mig för att söka kursen "akademiskt skrivande" via sen anmälan och läsa den tillsammans med islamologin i sommar. Nu när jag skulle kolla om jag fått antagningsbeskedet så visade det sig att jag sökt den till hösten! Inte sommaren! Och detta upptäcker jag EFTER att jag beställt böcker för 1500 kr. Åh fan vad drygt. Jag vill verkligen läsa den kursen! Åh nu måste jag läsa "chick lit" som jag inte alls är sugen på. Åh nästa gång ska jag tänka efter noga när jag prioriterar mina val.. På riktigt. Jävla skit!

Tankar om manlighet och feminism.

Bob Hansson, Martin Svensson och Leif Eriksson har skrivit en ny bok som heter Dingo Dingo: Den manliga frigörelsen är här! Jag såg nyss på förra avsnittet av Debatt! där två av författarna medverkade. Jag blev positivt inställd till boken när jag hörde deras tankar inledningsvis. Vi känner oss inte hemma i könsrollen "man" sa de. Många män gör inte det. De vill inte ha hela försörjningsansvaret för familjen och de vill ha tillgång till sina känslor, och rätten att uttrycka dem. Jag håller helt med och prisar verkligen idén att våga skriva en bok där man kritiserar dagens mansroll.

Problemet är att Bob Hansson och Martin Svensson som deltog i programmet, samtidigt måste säga saker som att kvinnor slår män i samma utsträckning som motsatsen. Och i texten om boken på adlibris står det bland annat: "Med mycket humor, men också med lite ilska mot kvinnors självklara förtursrätt till sina känslor,.." och "Dingo Dingo är den fantastiska historien om några män som äntligen reser sig, tar kontroll över sina liv och sina fruar!"

Jag vet inte om fler än jag får ont i magen. Jag uppfattar på något sätt, och jag hoppas att jag har fel, att det här är något sorts svar på feminismen, som om feminismen inte kan kritisera mansrollen. Och det sista världen behöver är fler män som vill ha kontroll över sina fruar. Jag hoppas att Bob Hansson och Martin Svensson funderar igenom sin egen inställning till feminism och patriarkatet. För visst är det så att patriarkatet har skapat en mansroll som många inte vill leva i, och den är precis lika skadlig som kvinnorollen. Men det innebär inte att patriarkatet skapar samma problem för män som för kvinnor, män har exempelvis högre lön, mer makt och större möjligheter att röra sig i det offentliga rummet. Det här måste man erkänna om man på riktigt vill frigöra oss människor från könsrollerna. Man måste också erkänna att det i Sverige idag misshandlas kvinnor varje dag på grund av att de är just kvinnor. Det finns män som misshandlas också i nära relationer, men än så länge finns ingen vetenskaplig grund för att hävda att de är lika många till antalet. Däremot tror jag att vår syn på manlighet gör att det är svårt att som man kliva fram och säga "jag har blivit misshandlad", det är ett problem.

Så jag skulle önska att Bob Hansson och Martin Svensson ser att det är två sidor av samma mynt, och slutar skuldbelägga kvinnor i allmänhet och feminister i synnerhet och istället kommer med i den feministiska kampen för att skrota könsrollerna och frigöra hela mänskligheten, inte bara den ena könet.

Om Reporter och Lasse är kvar på bloggen så får ni mina tankar kring era tankar här. Kul att ni kommenterar för det första!

Reporter: Jag tror på att utvidga EU och ta in fler länder. Jag tror att ett medlemskap lättare gör så att de länder som inte uppfyller de krav vi ställer kan förändras i en snabbare takt. Men jag vill ju också ha in Turkiet snart.. Men du har rätt i att de mänskliga rättigheterna måste följas och olikheter accepteras!

Lasse: Det är förstås som du säger, serberna har demoniserats som folk och självklart är det en missvisande bild. Jag kommer ihåg första gången jag träffade en serb som var emot kriget (det var under kriget i ett politiskt sammanhang) med min historia och mina släktingar kunde jag knappt titta på honom. Senare lärde jag mig att jag betedde mig precis så illa som jag tyckte att de gjorde.
Dock är jag inte rädd för att säga att Serbien var den starkare parten i kriget, och att den dåvarande serbiska regimen var ansvarig för en etnisk rensning. Jag tror att det är viktigt också för att undvika att det händer igen, de ansvariga behöver ställas till svars!