Klockan på min blogg är inte helt korrekt. Jag skulle vilja ändra det men kan inte. Någon som kan blogspot bättre än jag?

Jag känner mig helt färdig. Sitter mest och stirrar framför datorn. Jag borde ta mig till sängen. Men vägen känns lång ikväll, förutom tandborstning så måste jag också bädda sängen. Ikväll känns det ungefär som att be mig gå till Köping. Orimligt med tanke på min trötthet. Jag simmade 1 km sen promenerade jag till Pettersberg, sprang i 4 tim (springtur heter den) för att sen promenera hem. Sängen blir skön när jag väl får krypa ner.

Puss på er.

Love and other drugs. Deras smärta (klassiskt kärleksdrama) sätter sig som en sten över hela mitt bröst. Det är som om jag inte har något skydd längre. Sen kan jag inte förvandla det till tårar så att det släpper. Utan det liksom ligger där. Skumt. Men en fin upplevelse var det. En fin film med den finaste vännen. Nu ska jag göra mig redo för sängen och en ny dag imorgon som ska innehålla; tvättstuga, simmning, matlagning samt en springtur på jobbet. Det är bara att köra.

Hm. Inlägget jag skrev sist publicerades inte. Nu har jag ändrat tiden på bloggen så klockan ska vara korrekt. Jag testar igen.

Jag bad precis Gud att dra åt helvete. Din helvetes-jävla-skit-Gud skrek jag och apgud. Jag låg i fosterställning i sängen och grinade. Jag kastade min Nalle upp mot taket för att visa min ilska. Nu känns det skönt. Gud blir liksom inte sårad. Jag får ur mig min ilska utan att såra någon annan. Och nu känns det bättre. Utan att jag behöver be någon om ursäkt. För Gud fattar. Och älskar mig ändå. Värre hade varit om jag bett någon människa med känslor att dra åt helvete.
För jag blir arg. Ibland, som nyss, blir jag så arg så att det känns som att jag ska gå sönder. Då måste jag hantera det. För annars går jag sönder.

Just nu kl. 20.20 känns det nästan oöverstigligt att jag ska orka vara vaken hela vägen igenom På spåret och sedan genom ett helt Skavlan. Men jag ska göra mitt bästa.

Svägerskan, jag och Johannas arbetskamrat körde Zumba ikväll. Jag känner mig så där lagom seg i rumpa, rygg och axlar. Det är härligt.

Ja. Jag har fattat ett par härliga beslut inför sommaren. Det första är att jag inte ska gå på schema. Det är ett kärleksfullt beslut mot mig själv. Mitt andra är att jag ska söka Harry Potter-sommarkurs. Jo på riktigt! Jag ska för en gång skull sänka kraven på mig själv och bara leka lite.. Jag ska låna pengar för att leka. För det är jag värd!

Energinnivån idag är inte på topp. Jag känner mig trött och ganska låg. Men jag har skrivit färdigt min semiarieuppgift, lagat mat och nu sa jag städa innan svägerskan och jag drar på träning. Det är bra skit. Jag börjar trivas bättre i mitt liv igen. Jag trivs bättre nr jag har rutiner på det jag vill. Möten, mat, träning, plugg och en del jobb. Jag hinner med allt det och känner ändå att jag har mycket tid hemma. Och det vill jag också. Jag är barnsligt förtjust i mitt hem just nu och vill vara här mycket.

Smärtan i bröstet har inte försvunnit. Snarare tvärtom, när jag är ensam och går omkring hemma så känns det tyngre än annars. Det är okej. Det får vara så. Att fly från det är inte aktuellt, och då finns det inte så mycket mer jag kan göra än att be, be om tålamod och frid.

Puss på er fina vänner!