Det var ingen bra idé att skolka. Jag får bara ont i magen och har dåligt samvete. Så nu vet jag det. I kväll blir det kalas för lilla Nallen som fyllt 23 och sedan mys med Hanin.

Tårarna rinner nerför kinderna och jag har nyss gråtit högt och mycket. Det började med killen som dog, jag hamnade på hans facebooksida och såg bilder på honom och kommentarerna som hans vänner skrivit. Jag kände sorgen hos hans vän igår, och jag tänkte på hans kärlek nu. Killen var 24 år. Så här ser den här sjukdomen ut. Den tar liv.

Till historien hör att han satt hemma hos sin vän (han som jag känner) förra veckan och sa att nu är det dags. Jag vill sluta. Jag har börjat be till Gud igen. Jag flyttar till Örebro och startar ett nytt liv. Uppenbarligen var inte önskan tillräckligt stark eftersom att han tog återfall och dog. Men en önskan fanns där.

Han är inte den första som dött i den här sjukdomen. Sen jag blev nykter känner jag två som gått bort på grund av alkoholen. Och jag har hört om flera yngre som dött. Det brukar spridas sms bland oss unga nyktra när någon går bort som en påminnelse om hur vår sjukdom ser ut.

Bästis sa att det här kanske var Guds sätt att ge honom frid. Han kunde kanske inte få det i livet. Jag tycker att det är fint. Jag hoppas att det är så, jag hoppas att han har fått frid. Och jag är så otroligt tacksam över att jag har fått frid.

Jag har gjort thé och krupit upp i soffan. Kl. är 15.38 och det är söndag. Jag är tröttare än jag kan beskriva och nästan lika lycklig. Helgen har varit ljuvlig. Den började i torsdags med besök av världens finaste tjejer. Två vackra och berörande filmer och mycket mys.

På fredagen kom Juhani och det var dags för konventförberedelser. Det var fantastiskt att ha Juhani här! Konventet var allt jag kunde drömma om. Jag har gått igenom de flesta känslorna under helgen. Hanin sa: Det är så härligt att se dig så glad, jag vill nästan gråta. Jag tror att det är det här som är kärlek. Och jag tror också att det vi har är kärlek. Riktig kärlek.
Jag var i alla fall glad. Alldeles kollrig faktiskt.

Sorgen har också funnits med. Vissa möten för mig direkt ner i sorgen. Det är också viktigt att det får ta plats. En person dog i samma sjukdom som jag har i torsdags. Det gör ont. Han var 24 år. Det gör också ont att se smärtan i de som kände honom. Jag känner igen sorgen och påminns om papppa och hans död. Och att jag saknar min pappa. Och älskar honom.

Jag har en del att smälta efter helgen som ni kanske förstår? Mobilen är avstängd nu och jag är i tystnad. Jag behöver det.

Klumpen i bröstet har lättat en aning, ganska mycket just nu faktiskt. Klumpen i magen är kvar. Jag tror att jag är nervös. Det är okej. Tröttheten är kvar men också längtan efter de bästa bästa tjejerna som kommer hit och sover hos mig i natt!

Idag är det tungt. Jag kryper ihop och lyssnar på Ainbusk och gråter. Idag är en sån dag.

Älska mig inte för att det är bekvämt,
Älska mig inte för att det är tryggt,
Älska mig inte för att du känner dig ensam när du är själv,
och älska mig inte för att jag älskar dig.

Älska mig för att jag är jag. Älska mig även när jag är mitt sämsta.
Så får du mig kanske när jag är mitt allra bästa.

Det här med lediga måndagar är helt fantastisk! Jag tänker använda dagen till att tvätta och städa och sedan ta en långpromenad i solen till Skallberget. Lovely!

Jag fick en himla berörande historia berättad för mig igår. S-studenterna i Västerås grillade korv med studenter och en kille med Egyptiskt ursprung ville berätta sin historia. Han var utbildad jurist i hemlandet. Jobbade tre år som städare i Södertälje medans han läste på komvux för att kunna söka in på juristprogrammet på SU. Ingen hade meddelat honom om vilket meritvärde han behövde så när han var klar hade han "bara" 16,5 någonting och det räckte inte. Då gav han upp den drömmen. Han hamnade sedan (efter tre års fast anställning som lokalvårdare) i Västerås och har nu läst ekonomi. Nu söker han jobb igen och var på arbetsförmedlingen. Där blev han erbjuden en utbildning på sex månader till lokalvårdare!

En person med akademisk examen som dessutom har arbetat som lokalvårdare i tre år ska de utbilda! Vilken kränkning!

Vi hade ett långt samtal om integration och invandring och efter det så kände jag så starkt att jag håller med Mehrdad (min lärare) jag ska bli integrationsminister en dag! (och jag ska sätta mig och formulera mina tankar i skrift snart så får ni läsa. Men inte nu. För nu ska jag tvätta)