Nu jäklar

Om ni bara visste hur hänsynslöst jag raggar nu.

Nej inte riktigt. Men jag har i alla fall vågat ta nätdejtingen lite mer på allvar. Och vips dyker några intressanta gubbkärringar upp.

Tentavecka = mycket tid för bloggande

uppenbarligen.

Jag sitter på mdh. I samma blå soffor som jag skrev merparten av min uppsats i. Jag har ätit en påse nappar och en chokladkaka. Jag har skrivit en tredjedels sida och pianomusiken flödar genom headsetet. I stora drag känns det ungefär som i våras. Då, när jag tvivlade på om jag någonsin kommer att bli socionom. När jag tänkte att min intellektuella kapacitet kanske inte räckte längre.

Nu är det annorlunda. Uppsatsen är klar. Självförtroendet bättre och oron klart mindre. Examen känns också närmre. Både tidsmässigt och emotionellt.

Men, den blir mer och mer avlägsen ju mer tid jag spenderar på bloggen och mindre tid jag spenderar med tentan förstår. Så, hej så länge!

And the winner is...

Äsch vad fan. Ni vet så mycket om mig redan. Vet ni varför jag suger på att dejta?

Därför att när någon är intresserad av mig är jag övertygad om att det är något fel på den personen. (inte intellektuellt, jag gillar mig själv rätt bra. Men någonstans i det undermedvetna jobbar en liten självhatande demon på att jag ska förbli singel resten av livet).

Det blir alldeles uppenbart när jag ger mig på internetdejting. Jag kan gå igång på någon och tappa intresse om hen svarar. På riktigt. De som skriver till mig först svarar jag oftast inte ens på.

Där har ni det. Jofflans relationsmodell.

Nu gäller det att lära om och våga bryta ny mark. Peace of cake förstås.

Jag gick och lade mig och sov i 45 minuter efter förra inlägget, har ätit lunch och tittat på första avsnittet av "Torka aldrig tårar utan handskar" och är nu redo att sätta igång med tentan. Ljuva liv.

Jag kommer att sakna den här delen av studentlivet när jag jobbar sen. Det är ett som är säkert.

Inte riktigt planen

Min kropp verkar tycka att nu är läge att varva ner. Jag har tentavecka med rätt lite jobb. Min plan är att skriva hemtenta, min kropps plan verkar vara att sova. Och sova lite till.

Jag är sliten mellan vad jag ska lyssna på. Egentligen kanske det bästa vore att bara lyssna på kroppen, sova bort ett dygn och sedan vara fit for tenta. Problemet är att det sällan fungerar så, att jag varvar ner och kommer igen. Oftast när jag tillåter mig att varva ner vill kroppen varva ner mycket längre än jag har tid med.

Vi får se hur länge det håller att vara hemma och skriva. Fungerar det inte beger jag mig till skolan senare i veckan istället.

Det svåraste jag gjort

Jag står ut med inlägg på QX som "Hey, hur är läget är du också bakis eller?" och "Hej, läget? Kåt?" bara för att jag hoppas att det en dag ska vara ett meddelande från en speciell dam.

Jag försöker vara open-minded för internetdejting-sidor men det går sådär. Kanske också för att det ju liksom finns någon jag vill träffa. En särskild.

Att försöka lära mig att förstå hur och varför jag fungerar när det gäller kärleksrelationer är något av det svåraste jag har gjort.

Jag vill ha den här resan för jag vill sluta fly från närhet. Men det är så himla svårt. Svårt för att det inte finns några svar.

Jag har inget problem med att vara singel, så länge jag inte träffar någon jag vill vara med. Men jag har ett problem med att vara singel på grund av att jag är absolut livrädd för närhet. Så vill jag inte ha det.

Jag läser, gräver med min terapeut och har kommit himla långt på det året som har gått. Jag ser hur jag gör, i alla fall i efterhand. Nu gäller det att våga utmana.

Jag har gjort det jag kan. Nu är det liksom upp till Gud. Gud och damen, förstås.

Gänget

Både Hanin och Amelie har bloggat om vårt härliga fika-häng igår. Jag instämmer helt i bådas känslor. Vi är så lyckligt lottade som har varandra. I vårt gäng är det så nära och naket. Vi är så mycket oss själva och tycker om varandra för det. Det är i sanning en gåva!

De här tre åren med er tjejer har givit mig otroligt mycket. Ni har lärt mig mycket om vänskap, livet och om mig själv. Tack!