Debatten om arbetstid

Jag förstår faktiskt inte riktigt debatten om arbetstid och pensionsålder. Jag är inte särskild kunnig när det gäller den ekonomiska politiken, det kan vara skälet till att jag inte förstår.

Men, när det gäller arbetstid. Samhällsdebatten är djupt polariserad mellan de som förespråkar sex timmars arbetsdag och de som förespråkar åtta. För mig blir den debatten konstig, då de flesta jag känner jobba mer eller mindre än åtta timmar. Inom vården finns det ingen 8-timmars standard och heller inte bland tjänstemän och eller akademiker.

Jag tänker att framtidens arbetsmarknad ser olika ut för olika yrkesgrupper, samt att behoven är olika. Borde vi inte diskutera arbetstid beroende på yrke i så fall?

När det gäller pensionsåldern har jag hört i flera år att vi kommer behöva höja pensionsåldern, nu när Reinfeldt säger det rasar alla på min sida höger-vänsterskalan. Men vadå, har inte vi också sagt det? Kanske inte 75 iofs, men jobba längre har jag väl hört?

Jag gillar inte heller regeringen, och bråkar gärna på dem. Men det måste ju vara en rimlig kritik, och jag tror att vi behöver diskutera ett helhetsgrepp om arbetstiden och livslängden på arbetsmarknaden. Inte dutta hit och dit med timmar och år.

Ynklig

Vaknade kl 4.30 med halsont, jag hittade en gammal vickstablett och gick och la mig igen. Somnade om vid 5 för att vakna tre timmar senare med värre halsont, huvudvärk och total energilöshet. Det är ingen poäng att kämpa emot, jag vet ju det. Men jag vill ändå gnälla, bara lite om att jag inte vill vara sjuk.

Jag har i alla fall handlat mat, hyrt film och planerar nu att ligga i sängen. Så får det bli.

Om Guds nåd

I lördags var jag på krogen. I kanske tio minuter satt jag ensam med en öl framför mig.

När jag kom på det (jag tänker inte ens på att folk dricker runt omkring mig längre) blev jag tacksam och stolt över att jag inte ens tänkt tanken att dricka den, ingen där hade vetat liksom.

Problemet med min sjukdom är att den tänker åt mig, så i och med den tanken drog andra tankar igång. "Vad skulle egentligen hända om jag drack den?" och "jag kunde bara testa lite" for igenom mitt huvud.

Jag bad Gud om hjälp och ställde undan ölen i en stund för att kliva ur och få distans.

Tankarna for bort, min vän kom tillbaka och jag tänkte inte mer på alkohol, var inte sugen eller så. Dock skrämd och med en insikt om att det är viktigt för mig att vårda min nykterhet (jag har så att säga legat lite på latsidan ett tag).

Idag vid min morgonbön slog det mig att jag inte drack. På riktigt, jag drack inte. Jag tar nykterheten för given ibland och därför har jag inte tidigare reflekterat över att jag konfronterades med alkohol och min sjukdom, men jag drack inte.

Och jag har inte druckit sedan juni 2007. Det mina vänner, handlar enbart om Guds stora nåd.

Ordet bög är inte så jäkla roligt...

Jag såg inte Melodifestivalen igår, dock såg jag i efterhand mellanakten där de tre programledarna framförde sången "Inte bara bögarnas fest".

Till en början smålog jag lite, tänkte att det kanske ändå är lite roligt att våga skämta om stereotyper. Men ju mer jag hörde desto mer växte klumpen i magen, för det fanns ingen självironi, ingen kritik av själva stereotypiserandet.

Någonstans i sången citerar de Grotescos "Det är bögarnas fel" och kanske ville de gärna att deras akt skulle tas emot med samma värme. Men andemeningarna i de båda låtarna är helt olika. "Det är bögarnas fel" driver med de fanatiska religiösa strömningar som ogillar homosexualitet. De driver alltså inte med bögarna, utan med de som har makt att i många delar av samhället förtrycka bögarna (det sista gäller alla hbtq-människor förstås).

SVT igår gjorde tvärtom, drev med bögar och med bilden av bögar och förstärkte snarare de föreställningar som gör att ordet bög är ett skällsord.

Repliken, här får killar vara killar och tjejer vara tjejer gjorde förstås att avsmaken växte ännu mer.

Grotesco har gjort en smart, rolig och genomtänkt låt, SVT igår lyckades verkligen mest med motsatsen. Tråkigt.

Åh! Genom Nora och Amelie hittade jag appen, den har inte funnits förut när jag har letat. Nu blir det enklare att mobilblogga. Wiee!

Jag tycker att livet är ett coolt ställe.

Jag är så otroligt glad för glädjen och spänningen jag känner i skolan just nu. Jag är så glad och tacksam över mitt nya liv, över er, mina fantastiska vänner som ger mig så mycket.

Jag har inte tidigare varit med om att det går att må lite dåligt, men ändå ha det fint. För så är det. Det är coolt.

Jag har det tungt nu. Det är som att jag helt plötsligt har blivit medveten om en smärta jag burit på jämt. Nu känns den, och jag tänker kring den. Förut har den mest bara styrt mig i olika riktningar utan att jag själv har varit medveten. Det är okej. Det är bara lite tyngre än vanligt.