Jag: Mamma, jag vill fråga en grej. Tycker du att det är konstigt av mig om jag väljer att läsa i två år till?
Mamma: Nej, bara du inte hoppar av nu!
Konversationen kanske inte återberättas lika fint som det kändes. Men jag är så glad över allt det stöd som jag runt omkring mig. Alla som hejar på mig och vill att jag ska klara av mina studier. Det är så fint att jag nästan vill gråta en skvätt.
För mamma är det stort att jag pluggar. Det är en dröm vi delar och jag håller på att få den uppfylld.
Även om det är mitt liv så är det så att min omgivning påverkas av mitt val. Särskilt mamma, Fredrik och Johanna som hoppar in och lånar ut pengar när det är som tuffast, och som stöttar och kommer med hejjarop när det är tungt, som förstår att jag isolerar mig i tentaperioder och som lyssnar på alla min utläggningar när det går bra.
Jag blir rörd nu eftersom att jag överväger en masterutbildning. Och allt jag får är stöd och hejjarop. Ni är bäst.
tisdag 10 januari 2012
Nu känner jag att det blir tråkuppdateringar. Det är uppdateringar som är tråkiga för mig att skriva och säkerligen rätt tråkiga för er att läsa. Särskilt för er som inte känner mig. Men så är livet ibland. Tråkigt. Inte för att mitt är det. För det är det inte. Tvärtom, det händer en del nu och då prioriterar jag ner bloggen.
Nu sitter jag på skolan och ska börja på tentan. Men det är lunchtid och jag har jobbat på fm. Så nu behöver jag strukturera ner mina tankar, mina jobbtankar. Så jag kan släppa jobbet i ett par timmar innan det är en telefonkonferens om ett par timmar.
Så det ska jag göra. Strukturera tankar. See you!
Nu sitter jag på skolan och ska börja på tentan. Men det är lunchtid och jag har jobbat på fm. Så nu behöver jag strukturera ner mina tankar, mina jobbtankar. Så jag kan släppa jobbet i ett par timmar innan det är en telefonkonferens om ett par timmar.
Så det ska jag göra. Strukturera tankar. See you!
söndag 8 januari 2012
Tentaklar
En helt ledig dag ska utnyttjas. I dag ska jag träna och sedan ska jag städa mitt hem. I morgon får vi nästa tenta och jag tänker inte ha en massa måsten när den är utdelad. Måndag och tisdag är redan uppbokade med andra saker eftersom att vi har seminarium och jag har lite jobb. Men sen vill jag använda den föreläsningsfria tiden vi har till att kunna ägna mig åt den kära tentan. Jag har varit sjuk en del i den här kursen så jag kommer behöva läsa mycket, vilket tar tid.
Nu kör vi!
Nu kör vi!
lördag 7 januari 2012
Har äntligen haft världens bästa brorsdotter på besök igen. Hon har sovit hos mig och nu är vi hemma hos dem så nu har jag också fått krama på William. Ungefär nu har min energi tagit slut. Jag orkar en kväll och en natt, sen blir det tungt. Jag tror att ni föräldrar får någon superkraft som inte vi andra har. Att ägna all min fokus på någon annan är svårt, att se till hennes behov före mina egna och att göra det med positiv energi. Jag tycker inte att det är lätt.
Nu kom William och gosade och hjärtat svämmade över. Med kärleken jag känner för dem blir det lättare.
Nu kom William och gosade och hjärtat svämmade över. Med kärleken jag känner för dem blir det lättare.
fredag 6 januari 2012
Om maktrelationer
Jag hamnade in en lång och utdragen facebook-debatt om kön och etnicitet. Eller, det kom att handa om huruvida kvinnoförtryck är ett uttryck för vissa specifika etniska och/eller religiösa kulturer eller inte.
När man pratar politik gör man val. Man väljer vilka förklaringsmodeller man vill använda för att förklara de fenomen vi ser i samhället. Att bara konstatera att det ser ut på ett sätt räcker inte. Vi måste också kunna förklara det, om vi vill kunna bygga en bra politik, menar jag.
Det finns olika analysverktyg och förklaringsmodeller. När jag betraktar samhället använder jag feminismen som ett analysverktyg, antirasismen är ett annat. Förklaringsmodellerna bakom feminism och antirasism (enligt mitt sätt att se det) är att både kön och etnicitet är maktrelationer. Precis som klass, sexualitet och ålder också är maktrelationer. Det finns förstås fler, men för att nämna några.
Det innebär att jag ser patriarkatet som en samhällelig struktur som leder till att kvinnor som grupp har sämre maktresurser än män. För mig gäller det världen över. Kvinnor har sämre möjligheter att själva välja hur deras liv ska se ut. Jag menar inte att patriarkatet ser likadant ut överallt, och jag menar inte att strukturerna drabbar alla kvinnor likadant.
Här kommer den intersektionella analysen in. Intersektionalitet handlar om att se alla dessa maktrelationer och att kunna kombinera dem. Till exempel drabbar våld i nära relationer kvinnor från alla klasser och med olika etniciteter, dock drabbas kvinnor i de lägre klasserna dubbelt, om hon dessutom har en underordnad etnicitet riskerar hon drabbas tredubbelt.
Att välja det här förhållningssättet, att definiera maktrelationer istället för kulturella uttryck gör att majoritetssamhället är ansvariga för förtrycket.
Det är enkelt att hävda att det är uttryck för vissa specifika kulturer och mena att "de" är ansvariga för det. Med mitt perspektiv har vi alla ett ansvar. Makt är relationellt, det är möjligt att förändra. Faktum är att i samband med att kvinnors makt ökar, ökar också jämställdheten vad gäller uttag i föräldraförsäkring, fördelning av hushållsarbetet och så vidare.
En annan sak som man missar när man hävdar att det är uttryck för vissa specifika kulturer är det förtryck som också pågår i Sverige. Exempelvis är familjer med en invandrad mamma och en "svensk" pappa överrepresenterade när det gäller våld i familjen. Det är väldigt svårt att förklara utifrån ett kulturbetingat perspektiv. Om man inte vill hävda att det också är svensk (manlig) kultur att misshandla kvinnor. Jag kan dock göra en intersektionell analys och förklara både våldet och utsattheten.
Vidare är det svårt att förklara de serievåldtäktsmän som härjat med "ursvensk" bakgrund, när man hävdar att det är "muslimsk kultur" att våldta (det finns ingen muslimsk kultur, men det finns antimuslimer som hävdar det). Då menar jag att feminismen är mer heltäckande.
Man är ansvarig för vilken förklaringsmodell man väljer, och de konsekvenserna det får. Att hävda att "de" är ojämtställda men att "vi" är jämställda, menar jag, är ett rasistiskt förhållningssätt. Förutom att det skapar en osann bild och en fortsatt exkludering av "de andra" leder det också till att den ojämställdhet som fortfarande existerar i Sverige förnekas.
När man pratar politik gör man val. Man väljer vilka förklaringsmodeller man vill använda för att förklara de fenomen vi ser i samhället. Att bara konstatera att det ser ut på ett sätt räcker inte. Vi måste också kunna förklara det, om vi vill kunna bygga en bra politik, menar jag.
Det finns olika analysverktyg och förklaringsmodeller. När jag betraktar samhället använder jag feminismen som ett analysverktyg, antirasismen är ett annat. Förklaringsmodellerna bakom feminism och antirasism (enligt mitt sätt att se det) är att både kön och etnicitet är maktrelationer. Precis som klass, sexualitet och ålder också är maktrelationer. Det finns förstås fler, men för att nämna några.
Det innebär att jag ser patriarkatet som en samhällelig struktur som leder till att kvinnor som grupp har sämre maktresurser än män. För mig gäller det världen över. Kvinnor har sämre möjligheter att själva välja hur deras liv ska se ut. Jag menar inte att patriarkatet ser likadant ut överallt, och jag menar inte att strukturerna drabbar alla kvinnor likadant.
Här kommer den intersektionella analysen in. Intersektionalitet handlar om att se alla dessa maktrelationer och att kunna kombinera dem. Till exempel drabbar våld i nära relationer kvinnor från alla klasser och med olika etniciteter, dock drabbas kvinnor i de lägre klasserna dubbelt, om hon dessutom har en underordnad etnicitet riskerar hon drabbas tredubbelt.
Att välja det här förhållningssättet, att definiera maktrelationer istället för kulturella uttryck gör att majoritetssamhället är ansvariga för förtrycket.
Det är enkelt att hävda att det är uttryck för vissa specifika kulturer och mena att "de" är ansvariga för det. Med mitt perspektiv har vi alla ett ansvar. Makt är relationellt, det är möjligt att förändra. Faktum är att i samband med att kvinnors makt ökar, ökar också jämställdheten vad gäller uttag i föräldraförsäkring, fördelning av hushållsarbetet och så vidare.
En annan sak som man missar när man hävdar att det är uttryck för vissa specifika kulturer är det förtryck som också pågår i Sverige. Exempelvis är familjer med en invandrad mamma och en "svensk" pappa överrepresenterade när det gäller våld i familjen. Det är väldigt svårt att förklara utifrån ett kulturbetingat perspektiv. Om man inte vill hävda att det också är svensk (manlig) kultur att misshandla kvinnor. Jag kan dock göra en intersektionell analys och förklara både våldet och utsattheten.
Vidare är det svårt att förklara de serievåldtäktsmän som härjat med "ursvensk" bakgrund, när man hävdar att det är "muslimsk kultur" att våldta (det finns ingen muslimsk kultur, men det finns antimuslimer som hävdar det). Då menar jag att feminismen är mer heltäckande.
Man är ansvarig för vilken förklaringsmodell man väljer, och de konsekvenserna det får. Att hävda att "de" är ojämtställda men att "vi" är jämställda, menar jag, är ett rasistiskt förhållningssätt. Förutom att det skapar en osann bild och en fortsatt exkludering av "de andra" leder det också till att den ojämställdhet som fortfarande existerar i Sverige förnekas.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)