Jag är helt slut efter en dag i skolan. Jag börjar lära mig att jag kan inte planera in saker att göra på kvällen efter en skoldag. Att sitta på föreläsning och lyssna, anteckna, tänka och vara aktiv tar energi från mig. Mer än att jobba. Eller det är på ett annat sätt.

I kväll ska jag hemifrån men jag är riktigt trött. Jag har ont i huvudet också. Jag börjar misstänka att mina glasögon inte är riktigt bra. Men eftersom att jag inte har råd att göra något åt det lägger jag den oron åt sidan ett tag.

Jag är orolig för Socialdemokraterna

Jag drömde i natt att jag fick tillfälle att berätta för dagens S-ledning om min oro för partiet. Det säger en del om hur stor min oro är.

Jag är inte bekymrad för att partikamrater öppet diskuterar partiledningens duglighet. Jag är däremot oerhört bekymrad över att många går till angrepp mot dem, oss, som har högre ambitioner för S. Som känner en oro och som vill lyfta fram det.

För det är precis det det handlar om för mig. Jag tycker inte att Håkan Juholt är en duktig partiledare. Kanske duger han för ett 25%-parti, men jag har högre ambitioner än så. Jag ställer höga krav på socialdemokraternas partiledare, och jag upplever inte att Juholt hittills har motsvarat dem.

Jag vill ha en partiledare med den politiska kompetensen att avgöra vilka frågor som är viktiga att driva i människors vardag. En partiledare som klarar av att bedriva en aktiv oppositionspolitik och som kan dra byxorna av regeringen.

Jag vill också ha en partiledare som klarar av att berätta om det socialdemokratiska alternativet till dagens ökade klyftor. Som klarar av att beskriva att ett samhälle med ett starkt välfärdsnät, som omfattar den stora delen av befolkningen, är bättre än ett samhälle där de som kan försäkrar sig privat medan de med lägst ekonomisk standard får nöja sig med en urvattnad allmän försäkring som bara är ett absolut golv.

Snacket om att "nu är han vald och då ska vi sluta upp" köper jag inte. Vad är det för syn på demokratin i partiet? Det verkar som att, eftersom att Håkan fått något av en stämpel som "traditionalist" eller "vänstersosse" vill man behålla honom till varje pris. Just nu verkar det priset vara både våra möjligheter att driva en aktiv oppositionspolitik och vårt väljarstöd.

Rädslan för att nästa partiledare, om Håkan avgår, kan heta Mikael Damberg verkar på vissa håll förblinda. För mig som har haft möjligheten att arbeta tillsammans med Micke, under hans tid som SSU-ordförande, är rädslan fullkomligt obegriplig. Han är en otroligt duktig politiker med en tydlig och stabil ideologisk kompass. En feminist med trygga rötter i de socialdemokratiska värderingarna om frihet, solidaritet och jämlikhet. Bilden av att han skulle vara ett högerspöke är kraftigt överdriven. Precis som bilden av att Juholt skulle vara en vänstersosse.

Just nu har vi en partiledare med en stab som inte har varken en antirasistisk eller en feministisk kompass (det blev tydligt när Morgan Johansson fick klartecken att stödja förslaget om att kunna dra tillbaka medborgarskap, och Juholts besök i Ullared som jag har bloggat om tidigare), vi har en partiledning som inte klarar av att bedöma vilka frågor som är strategiskt viktiga att lyfta och driva (samma dag som (S) fick 27,7 % i SCB:s väljarbarometer gick Juholt ut och krävde mobil täckning över hela Sverige, inte ett dåligt förslag, men en dålig politisk prioritering), vi har en partiledning som inte lyckas utmana regeringen ens när det finns öppna mål (Caremaskandalen), istället framstår nu (M) som partiet som ska sätta stopp för giriga riskkapitalister inom vården.

Vi haltar. Vi är inte duktiga. Väljarna ställer högre krav på oss än så. Vi måste bli bättre, och utifrån det jag har sett hittills är jag tveksam till att Juholt har förmågan.

I tider som dessa är jag i alla fall nöjd och glad över att tillhöra Västerås socialdemokratiska arbetarekommun, som lyckas med det vi misslyckas med centralt. Lyssna och bli lyssnade på. Här finns en artikel skriven av vår ordförande Lars Eriksson.

Mod

Okej, grannen är underrättad. Jag hade besök idag som benämnde det som att det "dånar" och som uppmärksammade att mina rutor skallrar. Och då har det inte blåst så mycket idag. Då insåg jag att har rätt att säga ifrån. Det är inte okej. Grannen var inte hemma så jag lämnade en lapp i brevlådan, nu har jag gjort mitt och är inte lika irriterad över ljudet. Det känns bra.

Nu har timmarna gått till en massa andra saker än plugg som var min ursprungliga plan. Det har varit bra saker som jag också behövt göra. Men nu är det läsning som gäller.

So long!

Dilemma

Min granne ovanpå har en fin men störande typ "persienn" på sin balkong. Varje gång det blåser fladdrar den till och slår emot balkongen och låter massor. Det blåser tydligen mest på natten för det är då jag hör det oftast. Jag blir tokig. Men jag är för feg för att ringa på och prata med dem om den. Jag är också lite för feg för att ringa hyresvärden utan att först ha pratat med grannarna. Så nu sitter jag här i lägenheten och lyssnar på åbäket och är irriterad.

What to do?

Nyårsfirandet i bilder

Vännerna var höns- och fårvakter. Så vi fick följa med på matning.




Alldeles purfärska ägg - direkt från hönsen




Vi blev asgrymma på att sugproppa det tröga avloppet




Therese fixade vår gemensamma säng för helgen




Man vet att man är på landet när de ber en om att inte bara stiga på...




Fotokul - på promenad










De tre små gummorna




Det var varannan helg-6-åringens julfirande samtidigt, så vi fick prova på hennes julklappsspel. Här är "Puppy game".




Maya var förstås med




Bra kylskåpsmagnet




Mer julklapsspel: Trollspelet (fantastiskt roligt för att vara ett barnspel!)




Raketramp á la potatislåda




Nyårsskål i Pommac




Perfekt nyårsnattshäng




Fint värdpar




Vi startade 2012 med lunchrepris från dagen innan, korvgrillning ute




Fin julgran bredvid fin kamin i fint rum




Väl hemma blev det kvällsfika i from av ett ägg och te i nya julklappskoppen med tända julklappsjus i fina ljushållare som jag vunnit i S-förenings jullotteri

Rookiemisstag

Det verkar som att jag tränade lite för mycket igår och åt för lite. Eller mängden träning hade nog varit okej om jag ätit mer. Jag vaknade i morse och kände mig konstig. Hungrig, illamående och yr i huvudet. Jag gick upp och åt och var fortfarande konstig. Jag insåg att jag fick stanna hemma idag. Nu börjar jag må bättre. Vi lär oss något nytt varje dag. Jag har missat för mycket i den här kursen. På torsdag åker. Basta.

Vårdavtalet med min terapeut förlängs i tre mån. Det är strålande nyheter. Därefter vet jag inte, men kostnaden blir i alla fall klart lägre. Tre månader är lika länge som jag gått nu, det känns fint att veta att jag har det i alla fall.