Imorse gick jag upp 5.45, läste tidningen till frukosten och cyklade iväg mot jobbet. Vägen dit var skitjobbig, motvind hela vägen och det kändes inte som att jag kom någonstans. Väl på plats så började jag må illa. Jag kände redan igår kväll att jag blev yr när jag reste mig upp vilket är ovanligt för mig men jag tänkte inte så mycket på det. I morse var det värre och till det kom också ett kraftigt illamående. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag hade ju inte kräkts, även om det kändes nära. Dessutom är det min andra introdag och jag känner inte personalen. I alla fall så berättade jag för den ena hur jag mådde och sa att jag skulle vila en stund. Av någon anledning så började jag misstänka LCHF-kosten jag äter. Så fort jag tänkte på äggen och baconet jag ätit till frukost vände det sig i magen på mig. Jag kände hur jag längtade efter en tallrik fil med musli. Konstigt. Jag tänkte att jag kanske är hungrig bara och provade med en banan. Frukt ingår inte i LCHF men det var det som fanns och som jag inte mådde illa av att tänka på. Jag åt en halv innan jag mådde för illa. Okej det var inte brist på kolhydrater. Varför det nu skulle vara det?

Jag sa till den ena personalen att jag måste nog ta mig hemåt, även om det kändes smått omöjligt att cykla hela vägen hem. De önskade mig ett snabbt tillfrisknande och jag bar mig av hemåt en timme efter ankomst. Cykelturen som normalt tar en halvtimme tog en timme (då är ett ICA-besöket inräknat).

Jag köpte naturgodis och Coca cola Zero (ja någon last måste jag få ha kvar) och fetaost. Fetaosten gjorde susen. Sen har jag legat i sängen sedan dess. Sovit en timme och tittat på TV resten av tiden. Nu känner jag mig inte illamående även om magen är öm. Det är svårt att förklara men jag brukar känna så efter magsjukor och sånt. Nu tänkte jag sitta upp ett tag och försöka få lite plugg gjort när jag ändå är hemma.

Jag ska inte jobba igen förrän på måndag kväll så förhoppningsvis ska det inte vara något problem.

Hemma nu. Resten av kvällen var inte alls lika förvirrande. Nu känns det bättre. Jag kommer sluta blogga om jobbet nu på grund av respekt för de jag möter och sekretessen. En sak kan jag i alla fall säga och det är att det är spännande att möta psykiskt sjuka. Det är också roligt att komma in lite i mammas värld. Hon är inte psykiskt sjuk, utan arbetar med psykiskt sjuka. Bara så det inte blir en massa missförstånd. Nu ska jag bada, sova och sedan cykla mot en ny arbetsdag.

Jag har rast. Typ halva första introdagen är avklarad och jag är helt slut. Det bara snurrar i skallen av allt jag behöver/vill lära mig. När jag kommer hem ska jag läsa på om LRV ( lagen om rättspsykiatrisk vård) för den fick inte jättemycket plats i vår juridikkurs. Trots tröttheten känns det bra. Sommaren kommer att bli bra, men just nu är det förvirrande får jag lov att säga. Jag ska vila huvudet den sista kvarten på rasten. Sen kör jag tre timmar till.

Håkan Juholts första partiledardebatt i riksdagen idag. Jag missade det första replikskiftet mellan Juholt och Reinfeldt, men det som följde Juholts anförande såg jag och det var en fröjd! Jag, som minst sagt mött valet av Juholt med viss tveksamhet, njöt av att se honom såga Reinfeldt vid fotknölarna. Anförandet var okej, jag köper inte alla hans retoriska knep men han utstrålade självsäkerhet och Reinfeldt framstod mest som trött och tjurig. Heja Juholt!

Åh jag är så himla trött idag. Jag gör mest ingenting. Det är iofs helt okej eftersom att jag jobbar första intropasset imorgon. Sabine var här med sin söta lilla son idag. Jag var på nya IKEA för första gången och fick mer känslan av en stor galleria än en butik. Det var fint att se dem i alla fall. Jag ser fram emot att träffas mer i sommar.

Nu ska Adidas och jag ut i regnet innan det är dags för mig att bege mig mot staden.

Hemma efter ytterliggare en delegationsträff med fantastiska SSU-Västmanlands kongressdelegation. Jag tror att delegationsarbetet kommer att ta mer tid än jag mindes, och planerade för när jag tackade ja. Men om träffarna fortsätter i den här stilen så får det vara så. Det är så himla spännande att vara med och höra hur resonemanget går och få till mig en del kloka argument som jag själv inte tänkt på. Under min tid som ordförande i världens bästa SSU-distrikt försökte jag hjälpa de som kom efter mig att våga utvecklas och växa i sina politiska funderingar. Att få vara med så här igen innebär precis det. Att jag får vara med och se nya engagerade politiska talanger växa och utvecklas. Det är en ren glädje. Att jag sen lär mig några saker på vägen är bara en lyx.

Jag har precis upptäckt programmet Nittileaks på Kanal 5 och det är ju helt fantastiskt. Att återuppleva 90-talet är sjukt kul. Jag brukar gilla det Filip och Fredrik gör (när det inte inbegriper knarkande i TV) men det här är ännu bättre. Och jag har 8 avsnitt kvar att se. Vilken lyx.