I don't do boys, just do girls,
I just do girls with style and class.
I don't do boys, just do girls,
Just do girls with kissable ass.
Electras fantastiska låt är min nya spotifyplåga!
onsdag 25 maj 2011
Jag har precis varit på infomöte på nya jobbet. 15 kr mer i timlön än jag har nu känns bra. Högre OB känns också bra. På fredag kan jag få veta vilken arbetsplats jag ska vara på i sommar. Spännande. Men det verkar inte bli heltid, 75 % sa de att de flesta scheman låg på, det känns också bra. Åh vad spännande. Och imorgon får jag feedback på min intervju med SSR, jag har ju sökt jobb som studentinformatör där. Spännande tider!
tisdag 24 maj 2011
När jag läste igenom förra inlägget så insåg jag att det kan vara lite missledande. Det kan se ut som om jag faktiskt sätter mig och skriver och är disciplinerad. Så är det inte. Jag ringer runt till folk och snackar skit, går till affären, diskar, och gör allt annat som jag egentligen inte behöver nu. Och så äter jag. Just nu hasselnötter och sötmandel. Jaja. Jag har skrivit en halv sida idag, så jag behöver inte skämmas.
En del personer blir idrottsmän, det är människor som kickar på adrenalin och som går igång och blir tokfokade när det är dags för tävling. Om ni liksom jag har sett mästarnas mästare så ser man att de får något särskilt i blicken när det är dags, även om grenen inte alls passar deras egna idrotter.
Jag är inte alls sån när det gäller sport, det var säkert därför jag aldrig föll för en egen sport. Jag går igång på att skriva tenta. Det är sant. Jag blir tokfokuserad och stänger av omvärlden. Och jag njuter av det. Jag njuter av att sitta med en trave böcker och en intellektuell utmaning framför mig. Speciellt nu när jag skriver tenta om det som jag gillar allra allra bäst, nämligen fiktiva klienter inom socialtjänsten. Det är ju detta jag vill göra!
Nu är det dags igen, egentligen tjuvstartar jag. Den ska inte vara inlämnad förrän 13 juni, men vi fick den idag så det är ju bara att köra!
Jag är inte alls sån när det gäller sport, det var säkert därför jag aldrig föll för en egen sport. Jag går igång på att skriva tenta. Det är sant. Jag blir tokfokuserad och stänger av omvärlden. Och jag njuter av det. Jag njuter av att sitta med en trave böcker och en intellektuell utmaning framför mig. Speciellt nu när jag skriver tenta om det som jag gillar allra allra bäst, nämligen fiktiva klienter inom socialtjänsten. Det är ju detta jag vill göra!
Nu är det dags igen, egentligen tjuvstartar jag. Den ska inte vara inlämnad förrän 13 juni, men vi fick den idag så det är ju bara att köra!
måndag 23 maj 2011
Jag tänker ägna det här inlägget åt några väldigt speciella personer. Mina kära arbetskamrater inom äldreomsorgen (jag vill inte skriva ut namnet på boendet). Jag vet att i alla fall en läser detta. (Kul att se dig idag Lotta!)
Jag har troligtvis gjort mina sista timmar i huset. I sommar kommer jag göra annat och förhoppningsvis innebär det att jag får jobba extra där jag varit i sommar. Men de här tre åren har varit utvecklande, spännande, frustrerande, ibland outhärdliga och också himla roliga. Ni har lärt mig vårdyrket. När jag började i juni 2008 hade jag aldrig sett en naken "gamling". Jag hade aldrig klätt på och borstat tänderna på en annan person och kunde knappt koka potatis. Tack vare er och ert tålamod har jag fått lära mig ert yrke. Jag är så imponerad av er, ni sliter ibland för nästan inga pengar och i en dålig arbetsmiljö. I ett klimat där er fulla potential inte tas tillvara och med ganska få möjligheter till kompetensutveckling. Ni vårdar med öm hand och osjälviskhet. Ni går oftast ensamma, stressar och sliter på förmiddagarna för att eventuellt bli utskälld på eftermiddagen. Ni jobbar delade turer på helger och jobbar extra till och med under semestern i vissa fall. Det ni gör är otroligt viktigt! Jag vet att man sällan tänker på det när man skurar köksgolvet efter en lång dag på påskaftons kväll, men ni är en av de viktigaste yrkesgrupperna i det här landet!
De här erfarenheterna som jag fått under de här åren tar jag med mig vidare i livet och i min profession. Jag kommer alltid att göra det jag kan för att villkoren inom äldrevården ska bli bättre, för att er yrkeskunskap ska värderas högre och för att ni ska bli betalda utifrån det viktiga jobb ni gör. Jag kommer att sakna er. Tack!
Jag har troligtvis gjort mina sista timmar i huset. I sommar kommer jag göra annat och förhoppningsvis innebär det att jag får jobba extra där jag varit i sommar. Men de här tre åren har varit utvecklande, spännande, frustrerande, ibland outhärdliga och också himla roliga. Ni har lärt mig vårdyrket. När jag började i juni 2008 hade jag aldrig sett en naken "gamling". Jag hade aldrig klätt på och borstat tänderna på en annan person och kunde knappt koka potatis. Tack vare er och ert tålamod har jag fått lära mig ert yrke. Jag är så imponerad av er, ni sliter ibland för nästan inga pengar och i en dålig arbetsmiljö. I ett klimat där er fulla potential inte tas tillvara och med ganska få möjligheter till kompetensutveckling. Ni vårdar med öm hand och osjälviskhet. Ni går oftast ensamma, stressar och sliter på förmiddagarna för att eventuellt bli utskälld på eftermiddagen. Ni jobbar delade turer på helger och jobbar extra till och med under semestern i vissa fall. Det ni gör är otroligt viktigt! Jag vet att man sällan tänker på det när man skurar köksgolvet efter en lång dag på påskaftons kväll, men ni är en av de viktigaste yrkesgrupperna i det här landet!
De här erfarenheterna som jag fått under de här åren tar jag med mig vidare i livet och i min profession. Jag kommer alltid att göra det jag kan för att villkoren inom äldrevården ska bli bättre, för att er yrkeskunskap ska värderas högre och för att ni ska bli betalda utifrån det viktiga jobb ni gör. Jag kommer att sakna er. Tack!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)