03.30 väcktes jag av världens åskknall. Sen höll det på i en timme medans jag försökte somna om. Nu är kl. 6.18 och jag ska till skolan för seminarium. När åskan går i Ängelsberg så dånar det i hela byn. Det är skillnad mot att bo i stan. Ytterliggare ett skäl till varför jag inte vill bo här.

Idag är en tänkande dag märker jag. Jag kommer mig inte riktigt för att göra det jag har tänkt för att jag är inne i så många olika tankar. Just nu tänker jag på det faktum att jag håller på att skapa mig en profession. Jag är på väg att bli ett proffs på socialt arbete. Jag har aldrig haft ett yrke förut där jag faktiskt har en unik kunskap för att utöva det yrket. Det är helt otroligt häftigt tycker jag.

Jag är ju halvvägs och inne i de kurserna som heter "specialisering och färdighetsträning". Jag håller just nu på att lär mig det som jag förhoppningsvis kommer att jobba med. Men förutom att det är en kick och en häftig känsla så känner jag också att det är ett ansvar, dels ett ansvar gentemot klienterna. När de möter mig i framtiden så möter de ett proffs, och som proffs så är det min skyldighet att utöva ett rättsäkert, kvalitativt socialt arbete. Jag behöver alltså bli duktig. Det är jag skyldig mina framtida klienter. De är värda att möta en duktig socionom. För mig innebär ett kvalitativt socialt arbete dels att det är juridiskt korrekt, att bedömningarna är rättssäkra. Men jag tänker också att jag har ett ansvar att hålla mig uppdaterad kring vad som är aktuellt i samhället och inom min profession, vad säger den senaste forskningen och i vilken riktning är samhället på väg? Den tredje och viktiga delen handlar om mitt personliga engagemang, om bemötandet och möjligheten att skapa en allians med klienten. Ett förtroende. Det är den svåra biten känner jag direkt.

Mitt andra ansvar känner jag gentemot min yrkeskår och profession. Även gentemot professionen har jag ett ansvar att vara duktig, men jag har också ett ansvar att se vad vår specifika kompetens ligger i. Vart vi kan göra nytta som andra kanske inte kan. På samma sätt så behöver jag lära mig vad jag inte kan, och se vilka yrkesgrupper som jag kan ta hjälp av.

Ja det här är sjukt spännande ska ni veta. I alla fall på ett teoretiskt plan.

Det här med vikten. Jag satte upp som mål att gå ner de 16 kilo som jag gått upp sedan jag slutade röka och snusa den här terminen. Det har spruckit kan man säga. Jag var inte alls beredd på att det skulle vara så mycket svårare att sluta äta onyttigheter när jag inte har nikotinet. För det är stor skillnad. Förmodligen för att min beroendehjärna inte får något substitut den här gången. Sist fick den ju nikotinet.

I alla fall så är jag nu inne i andra veckan av min dokumenterade nedgång och har hitiils tappat tre kg. På två veckor. Det är bra. Skillnaden är enorm, att gå från att äta någonting i princip hela tiden till att skippa sockret (i godis inte i mat) och att äta 4-5 ggr/dag. Jag mår så mycket bättre i kroppen och själen på en gång.

Nu gäller det att ta en dag i taget så kanske jag kan få komma tillbaka till där jag var för 1,5 år sedan när jag satte på mig första nikotinplåstret. Målet är 1 kg/veckan så någonstans i början av augusti ska jag i så fall vara tillbaka där. Det är första delmålet. Men som sagt, en dag i taget.

Kärlek är motgiftet mot allt fult. Välj kärlek så blir det bra. Så känns det.

Då har jag äntligen bestämt mig. Jag sökte ju fler sommarkurser och hade svårt att välja. Men nu blir det: Koranen - en islamologisk introduktion och God Bless America. Kristendomens utveckling i USA från George Washington till Barack Obama. Spännande va?

Bara för idag ska jag vara lycklig.

Bara för idag ska jag anpassa mig efter de förhållanden som råder nu och inte försöka reglera allt efter mina egna önskningar. Jag ska låta saker och ting bero och ta det som det faller sig.

Bara för idag ska jag öva mig själsligen på två sätt: Jag ska försöka göra någon en tjänst utan att han eller hon vet det. Skulle hen ändå få reda på det, ska jag ändå inte låtsats om det. Jag ska inte visa någon att mina känslor är sårade, kanske blir de det, men idag ska jag inte visa det. Sedan ska jag göra två saker som jag inte vill - bara för övnings skull.

Bara för idag ska jag vara vän med alla. Jag ska försöka se så trevlig ut som jag kan vara, inte kritisera ett enda dugg, inte finna fel på någonting eller försöka förbättra eller reformera någon annan än mig själv.

Bara för idag ska jag vara orädd. Särskilt ska jag inte vara rädd för att njuta av det som är vackert. Jag ska tro att det jag gör för andra, gör de för mig.

Morgonpromenad i vackra soliga Ängelsberg och därefter frukost till fredagens avsnitt av Big Brother fick starta den här dagen. Nu sitter jag i soffan och försöker motivera mig att kliva upp och ställa mig i duschen. Hannapajen kommer förbi på pajdag. Först ska vi äta min köttfärspaj till lunch och sedan ska vi baka rabarberpaj på mammas rabarber.

Jag hade en sjukt känslomässigt omtumlande dag igår. Träffade en person som jag inte sett på många år som förknippades med något som rörde upp mycket känslor i mig. Dessutom satt jag i två timmar med min sponsor. Det var också omtumlande. Men fint förstås. Jag gillar ju processer.

Men dags för den där duschen kanske?