Det är fan kung att vara tyst en helg. Jag går igenom typ alla känslor under ett retreat, speciellt känslor av rastlöshet och uttråkning. Jag kunde inte läsa i helgen heller på grund av mina ögon (spänningshuvudvärk på grund av dålig syn) så jag gjorde ingenting. Eller fel. Jag stoppade all input utifrån och vände mig helt och hållet inåt istället. För jag gjorde massor, inombords. Tänkte och kände igenom massor av tankar och känslor. Trots att känslan av uttråkning finns där så är det så himla häftigt när jag är kvar i det. För det är okej att ha tråkigt också. Det är nästan en förutsättning för mig om själen ska få utrymme. Och det fick den i helgen.

Det går liksom inte att återberätta vad som händer i en när man är tyst. Det är nog dessutom väldigt individuellt. Men för mig är det fan nyttigt. Och jag vill göra det igen. Helst nästa helg.

Det sista jag vill just nu är att vara med mig själv. Jag trivs inte alls med mig själv idag. Och då ska jag iväg på retreat.. Där jag bara är med mig själv.. Hur fan tänkte du nu Gudde?

Jag har inte skrivit om det på bloggen tidigare för jag ville avvakta processen och se vad som hände först. Men i alla fall så kontaktade jag mig fackförbund SSR i höstas för att jag hade fått reda på att jag tjänade 2 kr mindre per tim än min manliga kollega som var lika outbildad som jag. Till saken hör att jag har jobbat längre och att jag hade blivit nekad den lönen han fick, av samma chef. I alla fall så efter lång tids förhalande av min chef, ja hon svarade inte på mejl på 6 mån och av det skälet så har det dragit ut, så har jag idag fått beskedet att min lön höjs med 2 kr/tim. En liten vinst för min ekonomi men en stor vinst för rättvisan.

Så vänner det lönar sig att säga ifrån, att inte ge sig och att använda de rätta kanalerna för att bråka.

Har drabbats av en släng tacksamhet så här på kvällskvisten. Häromdagen kom jag att tänka på vilken fantastisk gåva det är att ha de vänner som jag har. Jag tänkte på att jag aldrig behöver känna mig ensam längre. Jag är verkligen aldrig ensam längre. Oavsett om jag är hemma i min lägenhet eller utomlands så är mina vänner bara ett sms eller telefonsamtal bort. Det är så obeskrivligt fantastiskt!

Det finns några människor som vet typ allt om mig, som sett mig igenom de flesta av mina fula sidor och som ändå finns kvar. De kan jag ringa eller sms:a i vilken kris som helst. Jag vågar erkänna mina svagheter när jag är i dem och det är fan stort. Och befriande, för det är genom ärligheten som jag kan bli befriad. När jag förnekar eller låtsats som ingenting så blir jag kvar i det fula.

Det är fan fint. Ni är fina.

Åh det börjar ljusna. Efter dagen med brorsbarnen igår så föll jag ihop i sängen när jag kom hem och där låg jag resten av kvällen. Det var som om hela dagens förkylningssymptom kom då istället.

Idag vaknade jag kl 8, åt frukost och kollade på ett avsnitt av Beverly Hills för att sedan somna om igen och vakna strax före 12. Lyxigt! Nu ska jag försöka ta mig upp för att göra en insats hemma. Vi får se hur länge energin räcker.

Jag pluggar också, för första gången sedan jag började plugga har vi en bok som jag faktiskt vill läsa från pärm till pärm. Socialtjänsten i blickfånget heter den och du kan läsa om den här.
Så dagen blir precis så lugn och härlig som en söndag ska vara!

Jag är slut som artist. Brorsan och svägis jobbar. Jag är sjuk och tänkte att jag kan lika gärna vara sjuk hemma hos dem med brorsbarnen som hemma. Det var inte riktigt samma sak att ha barnen när jag är sjuk som när jag inte är det. Jag är helt färdig. Tålamodet är slut sedan länge och jag längtar hem till min tomma, tysta lägenhet.

Men nu har jag en brorsdotter som vill att jag kliar henne på ryggen när hon tittar på Pippi. Och när hon vill mysa så är det bara att passa på. Så hej!

Jag överlevde tentan. Med hjälp av fyra paket näsdukar så snorade jag mig igenom 4,5 timmar och sex frågor. Hur de kommer att bedömma mina svar känns jättesvårt att veta. Det kan bli lite hur som helst. Men jag blir blir förvånad om jag inte får G i alla fall. Om jag får ett G så innebär det att jag är halvvägs. Tanken är kittlande.

Nu är jag tillbaka på facebook också. Jag gillar facebook. Så det så.