Och så blev jag störd i det fina. Antingen av min självcentrering och mitt högmod, eller av andras intolerans. Jag vet inte säkert ännu. Säkert är i alla fall att jag tänker föna håret och sen sova.

Ååååh idag är livet så där fint. Det är både och i mig, i mina känslor, men kärleken och tacksamheten för livet finns med rätt så starkt. Det tar liksom lite överhanden idag. Jag trodde att jag hade förälskat mig, träffade personen ifråga och tror det inte längre. Skrattar åt mig själv och min förmåga att lura mig själv. Jag är tacksam för min förmåga att hantera min impulser idag. Och för mina vänner (tack för allt bästis!) som lyssnar och dissar min dyssighet. Idag är jag fri att välja, på riktigt. Jag kan säga ja eller nej. Det är stort. Jag blir inte ihop med någon vem som helst bara för att kicka på förälskelse eller för att slippa vara ensam. Jag är hellre själv än med någon som inte på riktigt får mitt hjärta att sjunga. Det är fan stort.

Jag har tittat på "Till det som är vackert" också och det bidrar säkert till min tacksamhet. Jag använder inte min kropp idag för att utöva makt och kontroll eller för att känna mig älskad och värdefull.

Idag duger jag som jag är. Det är stort!

Inlägg nummer tre för dagen då. Innan jag tar tag i städning och annat som ska göras så behöver jag tömma ur mig mina tankar kring den föreslagna partiledningen för socialdemokraterna. Det första namnet som nämndes som landade väl i mig var Micke Damberg. Jag var SSUare när Micke var förbundsordförande, jag kommer ihåg stoltheten jag kände när Micke tillsammans med oss andra i SSU fick partikongressen 2001 i Västerås att säga att Socialdemokraterna är ett feministiskt parti! Förutom det så minns jag också Mickes enorma försök och vilja att ena ett sargat SSU. Han fick inte en chans att göra det vill jag också tillägga. Jag var på kongressen när 10 distrikt valde att lämna salen när ledningen skulle väljas. Istället för att föreslå en annan kandidat eller ställa krav på Micke så gick man helt sonika ut. Det här lastas Micke för idag. Det tycker jag är synd och det är dessutom felaktigt. Efteråt har det sagts att det var bara en som trodde att Micke skulle ena SSU och det var han själv.

Jag var inte odelat positiv när han föreslogs. Jag är nämligen rädd för en del partikamraters prat om att locka medelklassväljarna. Jag är rädd för att politiska reformer ska komma att utformas för de som redan har det ganska gott ställt, istället för att se till att de som har det sämst får det lättare. Mickes välvilliga inställning till RUT-avdraget har skrämt mig. Å andra sidan så är Micke en av de få som faktiskt har talat ut om vad han vill med partiet. Han har en vilja, glöd och en riktining. Något som saknats helt hos de andra kandidaterna tycker jag.

Nu har valberedningen valt att föreslå Håkan Juholt till ordförande och Carin Jämtin till sekreterare. Av de två hade jag hellre sett Carin som partiordförande faktiskt. Jag störs mycket av medias kategorisering av de olika kandidaterna, jag skyller inte det på media, det är vårt eget fel att vi har hamnat där, men jag menar att jag bryr mig inte vart kandidaterna kategoriseras, jag bryr mig om vad de vill göra. Och jag har ingen aning om vad Håkan Juholt vill. Jag vet inte om han är feminist eller hur han bäst tror att barnfattigdomen ska minskas.

SvD:s ledarsida skriver idag att de tycker att Micke ska ta fighten. Jag delar i stort sett ingen del av deras analays tidigare i artikeln, men jag delar slutsatsen. Micke borde kandidera. Det är partiet värt tycker jag. Rädslan för en uppslitande maktkonflikt är för stor tror jag. SSU är värdelösa på att välja ordförande och det vet man, man vet att det finns konflikter som skulle bli ännu tydligare om det ställdes flera kandidater emot varandra på en kongress. Men utveckling kräver turbulens och konflikt. Ingen tillväxt är smärtfri. Om vi på allvar vill utvecklas så måste vi våga tåla lite smärta.

Jag vill göra om utseendet på min blogg. Men bilden jag försöker lägga upp blir bara för stor. Är det någon som har lust att hjälpa mig?

Okej. SVT debatt får alltid igång mig. Så är det. Egentligen hade jag tänkt att samla mina tankar om det nya förslaget till socialdemokraternas partiledning här i bloggen, men efter att ha sett gårdagens debatt så behöver jag skriva av mig om ett annat ämne.

Den senare delen av programmet tog upp frågan om att 17 kvinnor mördas varje år i Sverige av mannen de lever med. Mäns våld mot kvinnor alltså. Som alltid när kvinnors specifika utsatthet diskuteras så kommer en man som upplever sig missuppfattad och påpekar att även män mördas i nära relationer och att man borde sluta prata om att det är kvinnor som utsätts. Jag har letat statistik men det är svårt. Jag vill heller inte delta i en tävling där det handlar om killarna mot tjejerna i traditionell svensk lågstadieanda. Det är så jag uppfattar vissa bidrag i jämställdhetsdebatten nu för tiden. Aaa men vi då!.. säger alltid en man. Och för att inte göra det till en fråga om kön så finns det lika många kvinnor som gått på patrarkatets spel för gallerierna.

För så här lyder min analys: 17 kvinnor mördas varje år av mannen de lever med i Sverige. Det är ett problem. Det är inte ett enskilt problem fritt från påverkan från våra samhälleliga strukturer. Tvärtom. Mäns våld mot kvinnor (misshandel i hemmet och eller våldtäkt på gatan) är en produkt av en ojämställd maktrelation, som genomsyrar hela vårat samhälle. Jag tror också att våldet återskapar den relationen.

Jag tror också att det finns heterosexuella män, homosexuella män och homosexuella kvinnor som utsätts för våld i nära relationer. Och jag tror att det finns en risk att de möter samma svårigheter om/när de väljer att be om samhällets stöd. Det här beror på samma strukturer som gör att det i princip är omöjligt för en kvinna att få sin gärningsman fälld för våldtäkt i Sverige. Det beror på att vi har skapat en bild av vad en man ska vara och vad en kvinna ska vara, och att vi har inte tolerans att se förbi dessa stereotyper. Alltså: En kvinna blir utsatt för våldtäkt så säger rätten: nej men du gillar ju att oralsex. Du ville säkert! En flata blir slagen av sin fru: polisen tar det inte på allvar. En man blir slagen av sin fru: polisen kan säkert säga: vad är du för man?

Jag tror iofs att när en man utsätts så reagerar hela samhället med avsky. Men händer ovanstående så är jag inte förvånad. Det är två sidor av samma mynt!

Myntet heter patriarkatet. Vi livnär oss på ett socialt kön som gör att vi är totalt ofria i relation till vilka vi vill vara och vilka vi är. En modern feminism måste kunna kombinera det faktum att män vinner makt och pengar på den gällande ordningen men förlorar samtidigt sin frihet att välja sina egenskaper själv. För du kan inte vara både man och bög i sverige. Och du kan inte vara man med makt och status och samtidigt kalla dig feminist. Då är du en kärring, en fjolla eller en fjant. Det här behöver vi berätta. Vi som ser.

Och sen kanske vi kan ha tolerans nog att låta en viktig debatt om mäns våld mot kvinnor faktiskt handla om just mäns våld mot kvinnor?

Efter ett missöde som innebar att jag blev bortglömd av besiktningsgänget så kom de till slut och tittade. Hyresvärdens ombud var inte med men efter besiktning där jag fick känslan av att hyresnämndens ledamöter helt var på min sida så enades vi om en höjning på 1,4 %. Då var hyresvärdens ingångsläge 6 %. Det känns himla bra måste jag säga. Som en bonus så fick jag också löfte om att när en nyrenoverad etta blir ledig så ska jag bli erbjuden att få flytta till en sån. Han vill renovera den här och då är det enklast om jag har flyttat ut.

Jag känner mig nöjd.

Jag och ett helt gäng av mina grannar samlades i hyresnämnden i morse för en förhandling om hyran. Vår hyresvärd vill höja med 6 % och vi vill inte det. Det var himla kul måste jag erkänna. Jag tycker ju om prata, jag är ju väldigt verbal och att ta för mig i rättssalen var mycket mindre läskigt än jag trott. Jag var en av de som inte representerades av hyresgästföreningen och det kändes bra.

De kommer kl. 13 och ska besikta min lägenhet. Sen dröjer det två veckor innan beslut. Det ska bli spännande. Nu ska jag plugga.