Man kan jobba 9-13, åka hem och laga matlådor (två olika rätter) och sedan åka och jobba 16-21.30. Jajamensan! Men man kan inte låta sig själv känna på tröttheten. För då kommer man nog inte iväg till 16.

Man är jag. Och jag är trött nu.

"Jag är bara så trött på superdupermorsor, självuppoffring, martyrskap, husfridsknull och falska glättiga fasader. Jag längtar efter verklighet, sårbarhet, och magar med hudbristningar. Efter människor som vågar vara sig själva utan djupa klyftor mellan hur de känner sig och vad de verkligen visar upp. Efter nya Marior som av egen vilja och egen funnen kåthet vågar be sin Josef om helt egoistisk sex när lille jesusbarnet somnat. Mammor är väl också människor, eller? Sårbara. Svaga. Vilda och ömma. Känslor som kommer och går. Tänk om vi skulle våga vara oss själva en stund innan vi dör. Tänk om vi skulle fatta hur jävla vackra vi är. Här är en bok med krönikor som jag skrivit i tidningen mama och delar ur min blogg som funnits i två omgångar.Kom nära."

Mia Skäringer om sin nya bok "Dyngkåt och hur helig som helst". Det blir nästa inköp!

Mer och mer av min sorg sipprar ut i form av tårar. Det är så skönt att äntligen få gråta ut sorgen! Jag får lite lite i taget. Antagligen precis så mycket som jag klarar av.

Jag var på endagsretreat idag. Fantastiskt det med. Jag kan inte berätta vad som händer i mig på retreat. Orden finns inte.

Men jag kommer att göra det igen.

Ibland är jag bra på att lura mig själv. Jag är så duktig att en lögn kan bli sanning fort. Men någonting har hänt. Sen jag blev nykter så tunnas den förmågan ut mer och mer. I alla fall i vissa avseenden. Nu kan jag försöka lura mig själv stenhårt men ändå inte lyckas. Resultatet blir oftast bara ett gott skratt.

Jag sitter vid ameliés dator. Klassisarna hänger hemma hos Hanin och jag hundvaktar Sebbe. Jag pluggar. Eller ska plugga. Etik och socialbidrag. Det ni.

Puss på er

Äh vad vet jag. Men det känns som att en dag som består av helkroppsmassage av en vän, häng i Domkyrkan med en bästis och sen häng med vackra Hanna är svårslagen.

Vilken dag va? Och vet ni? Det är jag värd!

Vilken dag!

Jag är helt färdig. Jobb 7-21. Rast mellan kl. 12.30-16. Då hängde jag med brorsbarnen och drog med mig Johanna och barnen ner på stan för att fira första maj. Jag blir på riktigt helt rörd när jag ser hur många människor som valt att ta sig ner på stan en ledig dag för att visa sitt missnöjde med regeringen. Barnfamiljer, pensionärer, gymnasieungdomar och fackligt aktiva. Jag tror och hoppas att det fanns en liten pre-pride avdelning i tåget också?

Nu kör vi och i september så byter vi regering!

Nu ska jag läsa lite och skriva intervjufrågor. Två gruppkamrater ska göra en intervju med personalen på ett LVU-hem (lagen om vård av unga) på måndag. Frågorna ska dels vara utifrån ett etiskt perspektiv. Så jag ska börja med att läsa lite om etik.

Hoppas att ni andra har en fin lördag. Det är ni värda!

Om ni inte kollar den i alla fall så gåin på brorsans blogg och läs om skogspromenaden med barnen. Mitt hjärta svämmar i alla fall över!

www.faderfredrik.se